Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF. ’ 35
gen eger en makt som Gustaf Adolf att samla hela folket.
Högst upp i norden, vid Norrlands älfvar, liksom vesterut vid
Göta älf, i de städer han grundat, här i hvarje stad vid Sundets
strand såväl som uppe i hjertat af det gamla Sverige,
öfverallt, har vårt folk stått upp för att fylla tacksamma söners
och döttrars pligt. Hufvudstaden har öppnat
Riddarholmskyrkan portar och konungabaneret sänkes öfver sarkofagen
der han hvilar. Och långt, långt bort i fjerran, vid Michigans
stränder, vid Delawares och Mississippis, der svensken på andra
sidan verldshafvet sökt sig ett nytt fädernesland, trängde till
honom Gustaf Adolfs namn som en hemlandston, och han kände
dervid sitt hjerta svälla högre bland främlingarne. Äfven
han hörde fosterlandet kalla. Till oss alla, alla, har
fosterlandets stämma i dag talat genom honom.
Fosterland — underfulla, djupa ord! Huru mycket
rymmer du ’ej under den vackra klang, som språket gaf dig! —
Icke blott bilden af det land, som såg oss födas, der vi lärde
att älska den gröna jorden, den blåa himlen och hafvet,
slätten och dalen, höjden och fjället, insjön med den speglande
skogen af fur eller bok: nej, den som tjusas blott af din
naturs herlighet, han eger dig ej mer än till hälften. — Det
finnes också ett fosterland, som 3träcker sig icke i rummet,
men genom tiderna — vexlande tider men evigt samma föremål
för kärlek — det fosterland, i hvilket vi alla ega en lika lott, der
den fattige är lika rik som den rike, der den svage är hjelte
med hjeltarne, enande bandet, som knyter yngsta slägtet
samman med det äldsta och binder all kommande tid samman
med all förfluten: det fosterlandet i tiden, ett andligt
fosterland, det är folkets historia. Först den som lärt att
älska dem båda, han eger fosterlandet helt. Och det är en
betydelse af en minnets dag som denna, att den ger oss måttet att
mäta fosterlandstankens makt i vårt land. Andestämman, som
utgår från Gustaf Adolfs grafkapell, tränger till hela folket.
Vår historia är ej en kyrkogård, der vi jordat minnena och satt
de store döde praktfulla vårdar att visas för främlingen och
glömmas af oss sjelfva. Vi hölja dem med våra kransar,
och hjertat sväller af glädje, när som här vi se de unge gå i
spetsen. Men aktom oss för en minnets afgudatjenst; ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
