Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF.
’ 37
folket känner ej något dylikt. Eröfrarens’spår trycktes djupast
i vår jord, då han flydde. I unionen, den stora händelsen
som ser ut som en tanke, — i sin tid för visso ej älskad —
varsna vi det dunklä. förspelet på aningens grund till en
utveckling, hvilken för hvaije ny tid sedan med större klarhet
framträdt, den riktning mot den skandinaviska stamstatens enhet,
hvilken som en röd tråd löper genom Nordens historia
midt i folkstaternas splittring. Hvarken enväldet, så i grund
främmande och fiendtligt mot det svenska statsskicket^ anda,
eller partitiden, den stora varningen i vår historia mot det
nationela skickets ytterligheter, äro föremål för vår motvilja. Vi
se i allt blott ett sammanhang, der det ena ledet ej kan
finnas, om det andra saknas. Det är ett drag som röjer vårt
folks äkta historiska sinne; vi, den nordiska halföns germaner,
ha det draget gemensamt med våra germanska fränder,
verits-folket der borta på öarne i vester.
Men det finnes ett tidhvarf i vår historia, som är oss
mera kärt än andra, som väcker redan barnets
inbillningskraft till lif och håller ännu mannens och åldringens fängslad,
hjeltedikten, hvilken vårt folk skref sig sjelf den tiden, då
Östersjön, som vi gifvit namn, också höll på att blifva den största
svenska insjön, då Sveriges fanor fladdrade från Ladoga och
Peipus till Bodensjön, utmed Alpernas fot och Karaternas,
från stränderna af Rhein till Weichsels och Dnjepers, —
intill dess plötsligt allt höljdes i natten efter Pultavas olycksdag
och allt var förloradt utom äran. Vi kalla denna tid vår
storhetstid, icke med förhäfvelse, men med en tyst förebråelse
mot andra tider, när de synas små. De småkloke och de
smalärde, som döma historiens dom med kalla och lätta
hjertan, ha sagt oss och sagt oss omigen, att det hela var
blott en villa, att man bedrog sig om allt, om målet såväl vsom
om medlen. Det svenska folket har aldrig lyssnat stort till
dessa röster och kommer väl aldrig heller att lyssna till dem,
derför att de strida mot hvad det djupast känner i sitt
medvetande. Det vet för väl, att ett ädelt folks uppgift alltid
är en dubbel, icke blott en nationel, men också en
verldshistorisk, och det vet, att Sverige den tiden skref sitt namn på
verldshistoriens blad och löste verldshistoriska uppgifter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
