Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»
GUSTAF II ADOLF.
älskar icke mera kriget, men det vet, att i de tidernas täflan
mellan folken var kriget den stora häfstången till ära och
makt, och huru fredligt det svenska folket också blifvit, icke
har det lärt att blygas för de bragder, som det utfört med
svärd i hand, derför att det nu i stället utför dem med plogen
och/ spaden eller inom andens verld. Dessutom, ej segrarnas
glans, ej eröfringarnes vidd är det som ytterst är föremålet
för vår kärlek: de äro blott det glänsande omhöljet. De ha
försvunnit, men ur denna stolta bakgrund se vi våra fäders
enkla folk stiga fram, stort i hug och stort i syfte, en ärlig
stridsman, som ej endast vetat segra, men också att lida och
umbära för Gud och fosterland, som varit ej blott hjelte i
striden, men också en bildningens såningsman i freden och
en bildningens beskärmare.
Det är detta svenska folk, hvilket satte en ära att gå
i spetsen för folken, det är detta storhetstidens Sverige, som
vi älska: vi älska det med dess bragd och dess lidande,
med dess förtjenster, ja väl, med sjelfva dess fel.
I förgrunden af denna stora tid står Gustaf Adolf: den
liksom utstrålar från honom.
Ingen, som trängt in i Gustaf Adolfs och det stora
tid-hvarfvets lif, har undgått att erfara ett intryck liksom af
ungdom och vår. Det gäller lika om konung och om folk:
han är en hjeltekonung, som ej hinner åldras, innan han går
bort, och ett ungdomsfolk stannar qvar äfven efter honom.
Häruppe hade det lefvat för sig sjelf på sin halfö, i skog och
vid sjö; starkaste bandet med det öfriga Europa hade varit
den romerska kyrkan. Reformationen träffade det ännu som
ett äkta naturfolk, ett ungt lejon, fullt af svällande kraft. Med
henne kom renässansens, den åter upplifvade klassiska
fornålderns bildning, här såsom öfverallt reformationens verldsliga
bildningssida. Europa studsade, när det såg detta folk träda
fram på sitt fastland med en man i spetsen för sig, som stod
på höjden af tidhvarfvet. Hvad hade det väl förut hört om
Sverige? Engelbrekt och Sturarne, de folkkära namnen här
hemma, hade ljudlöst gått dess öra förbi. Före Gustaf Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
