Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
hade ingen svensk man haft ett namn i Europa. En qvinna,
åt hvilken Roma skänkt sin helgongloria, var den det mest
hört talas om.
I dessa tre ligger Gustaf Adolf: det nordiska naturfolket,
reformationens religiösa och renässansens verldsliga bildning.
Det unga nordiska folket gaf personlighetens grund och botten;
bildningen östes ur dessa två bildningskällor; från den ena
kom karakterens stränga sedliga allvar, från den andra det
sköna och milda i dess prägel. Och i sin renhet hade dessa
det nya Europas lifsbrunnar flödat för honom. Redan hade
reformationen i sitt hemland och annorstädes begynt att stelna i det
formelkram, som är åldrande tiders och menniskors märke.
Bokstafven var blifven för mer än andan, skalet mer än
kärnan. Då är rococons tid inne; menniskorna bära dess
tidsstämpel så väl som konstens eller vetenskapens verk.
Och den följde nu typisk i renässansens spår. Huru olik
förefaller också ej Gustaf Adolf de samtida han mötte derute i
striderna, dessa katoliker af jesuitbildning, sådane som en Ferdinand
II, en Maximilian af Bayern, germaner till börd men med
romansk prägel, eller den slaviske Wallenstein och den romanske
Tserclaes-Tilly: — de tyska protestantfurstarne, som framgått
under hofpredikanternas och samvetsrådens ledning, en Johan
Georg af Sachsen, en Georg Wilhelm af Brandenburg äro
honom ej heller mera lika.
Bildning och uppfostran hade hos Gustaf Adolf sålunda tjent
till sitt rätta mål. Tidig riktning på handling, redan vid utträdet
ur barnåldern, hade också bidragit att skänka en enhet och
helhet i personligheten, som gjorde, att mannen sedan under all sin
fard aldrig förlorade sig i det yttre, utan behöll sin kärna och
handlade ur sig sjelf. Men förvisso voro här också naturens
gåfvor de sällsyntaste. Skandinavisk stam har aldrig skjutit ädlare
telning. Huru förunderligt klar är ej denna tanke, som med
öfverlägsenhet vet att lösa hvarje svårighet, huru stark och ren
denna vilja, som ej förfelar det rätta och det goda som mål,
huru rikt det skapande snillet, som omfattar på en gån g
stats-lifvets och krigets områden och dock ej är utestängfdt till och
med från diktens! Naturen hade här skänkt sina rikaste,
sällsyntaste gåfvor och det i en ännu sällsyntare harmonisk enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
