Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF. ’ 56
herrar. Sedan Cæsar gått öfver Alperna och fört sina galliska
fälttåg, hade ingenting händt i krigshistorien, som kunde jemföras
med hvad Gustaf Adolf gick öfver Östersjön att utföra under
fälttågen 1630—1632. Han är den förste möderne strategen. Han
segrar ej med massorna, utan öfver dem: hans fältslag äro
intelligensens, snillets segrar. Hand i hand med strategien går hos
honom politiken: i hvarje ögonblick är han på samma gång
statsman och fältherre. Samma blick i det stora utmärker
honom pä begge områden: den svenske statsmannen blir nu en
europeisk. Men han är mera än den store fältherren och den
europeiske statsmannen: han är tillika den verldshistoriske
mannen, som i ett af de afgörande ögonblicken af
mensklighetens lif på ett mäktigt sätt främjar frihetens och
verldsfram-åtskridandets sak, då han på branten af dess undergång
räddar reformationen, den’germanska stammens största gärd
åt den nya kulturen. För dess sak hembär han offret af sitt
eget lif.
Roma hade i det I7:de århundradet rest sig ur sitt
nederlag i det i6:de; dess verldsförenande ande sträfvade att
åter samla det söndrade. Luthers och reformatorernas verk
stod i fara. Och i den allmänna europeiska strid, som
sammandragit sig till Tyskland, det trettioåriga kriget, gällde det ej
blott protestantismens tillvaro: Tysklands och Europas fria
utveckling, andlig och politisk, var hotad genom det
cæsa-riska välde, som huset Habsburg grundat i skygd af katolsk
reaktion. — Stolta syn, när man då såg våra fäders folk resa
sig och skrida ned från sina ensliga hem vid de skogklädda
sjöarne i norden och komma öfver hafvet till fränderna
söder om Östersjön, helsade som befriare af tusenden och åter
tusenden. Ordet, som ljöd på Genesarets strand: «lägg ut
pä djupet», hade trängt till konung och folk, och de hade
ej förfärats utan lydt det. Andra röster hade kanske också
ljudit till dem, bragdernas och ärans, men ingen hade trängt
djupare än denna. Det var sjelfva grundtonen, och den
ovanskligaste, oförgängligaste äran vunno de, när de så skrefvo
Sveriges namn i verldsutvecklingens häfder.
Vi följa ej här den stora stridens skiften. Vi stanna
hvarken vid Breitenfeld eller Lech under Gustaf Adolfs och Tserclaes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
