Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
75
turligtvis alt jämt om «de bildades» språk, icke om folkmål — och
det kan icke vara skolans uppgift att med uppoffring af tid och
arbete, som visserligen kunna användas nyttigare, åstadkomma en
artificiell enhet, som är omöjlig. »Ett fullständigt rent högsvenskt
mål» är icke blott i närvarande stund ett ideal, d. v. s. något
ovärkligt, utan kommer antagligen alltid så att förblifva. Innan
mänskligheten kommit på så pass rörlig fot, att inga lokala
egendomligheter kunna utbilda eller hålla sig, är syenskan ett dödt
språk. Man måste altså för praktiska ändamål nöja sig med så
pass grofva bestämningar, att åtskilliga lokala stiftningar som blott
fonetikern märker, kunna gå in under dem. Man nödgas t. o. m.
undantagsvis erkänna tvänne tämligen olika uttal som lika
berättigade, så snart de representeras af ett större antal talande.
Jag vill altså påstå, att man ej kan säga, att den som brukar
skorrande r, sydsvenskt sje-ljud och tje-ljud med explosiva ej
talar högsvenska, lika väl som den hvilken uttalar dessa ljud
på uppsvenskt vis. Eller efter hvilken grund skall
tungryggs-r, som brukas af nära hälften af Sverges befolkning, anses sämre
än tungspets-r? Att tala om att det ena ljudet är »vackrare» än
det andra är ingen bevisning. Och hvad berättigar att t. ex.
förkasta Mälarprovinsernas uttal af e, ä och ö, men yrka på deras r,
att godkänna deras uttal af sje, men underkänna deras ije} Tycke
och smak, hvarom som bekant ej kan disputeras. Så som förf.
yrkar att lärjungarne i våra allmänna lärovärk skola lära sig läsa
och tala svenska, så talar f. n. ingen i Sverges rike, ej ens
författaren själf.
Det finnes nämligen i fråga om svenskt uttal åtskilliga
punkter, om hvilka man trott sig kunna vara ense, men i fråga om
hvilka hr S. vill göra gällande nya uppfattningssätt; så t. ex. om
uttalet af r/, rd, rs, rn. Där man har tungspets-r, uttalas i st. f.
dessa ljudförbindelser ett högre upp, mot främpe gommen bildadt,
s. k. tjockt /, d, r, s; och r försvinner eller reduceras till en
glidning. Förf. lär oss det oaktadt att detta uttal måste anses som
»afvikande», att t. ex. r och t skola uttalas hvar för sig tydligt, det
förra supradentalt, det senare postdentalt — ett uttal som ej
veterligen eksisterar inom Sverges landamären, om ej möjligen i några
byar i Dalarne. Svenskt tj anses vara blott frikativt d. v. s.
uttalas utan något Mjud; utan att någon vidare uppmärksamhet egnas
åt den omständigheten att uttalet med t är enrådande öfver hela
Sverge utom Öster- och Västergötland, Halland, Bohuslän,
Värmland och Närike. Ett tsch har anmälaren blott hört hos sådana,
som födda i någon af nyssnämda provinser, sökt tillegna sig det
vanligare tj\ Uppfattar man h som blott utandningsljud, skulle vi
uttala ett h för hvarje andetag. Sitt vokalsystem har förf. bildadt
efter engelska förebilder, och därom är icke annat än godt att säga.
Det bör blott anmärkas, att »trång» och »vid» ha fått en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
