Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 82
betydelse än hos Bell och Sweet. Definitionen är visserligen deras,
men dessa identifieras sedan med »betonad» och »obetonad», hvilka
åter synas sammanfalla med lång och kort, hvarföre förf. brukar de
vanliga kvarititetstecknen, ehuru senare anmärkes, att »trång» och
«vid» ej få förväxlas med lång och kort. Enligt förf. ligger
skillnaden mellan »trång» och »Vid» icke blott i »kvantiteten» (= tryck
f- längd + tonhöjd), utan äfven i »kvaliteten», huru fin än olikheten
är, under det hos Bell, Sweet, Sievers skillnaden bestämmes
sum blott »kvalitativ», d. v. s. det är hos dem en skillnad
mellan olika språkljud, hvaremot längd (kvantitet), tryck och
tonhöjd t enligt den vanliga terminologien, äro oväsentliga bestämningar.
Huru osäkra för öfrigt vokalbestämningarne ännu äro och huru
litet egnade att ingå i en lärobok, kan man förstå däraf att de,
som liittils gifvit koordinater för svenska vokaler, kommit till så
olika resultat på många punkter. Svahn uppfattar exempelvis
Stockholms-r som låg-blandad-vid, Sweet som
medelhög-främre-trång, Svahn svenskt kort u som medelhög-blandad-vid,
Sweet som hög-bakre-trång. Att vi i högsvenska skulle ha
nasalr vokaler i t. ex. vagn^ tänka måste vara missuppfattning.
t uppgifterna om landsmålens språkljud finnas åtskilliga fel,
beroende någon gång på att förf. i sin källa träffat mindre pålitliga
utsagor, oftare på att förf. ej riktigt afskrifvit eller förstått sin källa.
Åtskilligt i denna källa anger sig bero på äldre okontrollerade
uppgifter och försvarar på sådant sätt sin plats i en afhandling, men
icke i en lärobok. Ett eller annat misstag af förra slaget kunde
ha rättats med användande af efter 1879 utgifna skrifter om
landsmål. Beskrifningarne på det enligt en uppgift i Närike förekommande
bilabiala v (spanskt b) som ett ///-ljud och på jämtländskt frikativt
som ttj utan kontakt» (d. v. s. enligt förf. normalt svenskt tj) äro
oriktiga, Dalmålet har ej något »klanglöst», men väl ett
»klingande* ih (som i eng. that). De tre tungryggs-/–ljuden (r6, r\
/■*) synas problematiska. Det tjocka / i st. f. rd (i t. ex. bohlc,
bordet) skulle efter förf. vara klanglöst och ett annat än det som
LTsaircr l i t. ex. halm, hvilket säkert är oriktigt, liksom förloppet
vid uppkomsten af tjocka ljud i st. f. / + /, <i, sf n (med
utgångspunkt i ett supradentalt /) orätt framställes och de exempelvis
an-fürtla kaklen karlen och fahla falla ej råkas i värkligheten. Det
summa gäller om /5 och hela femte gruppen i konsonantsystemet:
:Tu ngspets mot bakre gommen» d. v. s. gomseglet. Ingen kan
bilda språkljud på det sättet. Hvad åter den yttre förekomsten
af tjockt / angår, så finnes det icke blott i vissa namngifna
landskap, utan öfver alt i hela mellersta och norra Sverge; det samma
gäller om bortfall af -/ i sing. neutr. af nomina. Knappast kan det vara
af något intresse för välläsningen i svenska skolor att kännna
språkljuden i Wihterpalmålet eller sådana afvikelser som norrbottn. stil a for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
