Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET.
IOI
att han ej kunde resa bort en enda dag. En ogift moster till
Nina inbjöds att fira julaftonen hos dem, men trots alla dyrbara
presenter som växlades var stämningen litet tryckt.
Doktorn kunde ej’ undgå att tänka på sitt barndomshem, som,
oaktadt all den stränghet där rådde, ständigt stod för honom i ett
kärt och vördadt minne. De hade varit många syskon, och voro
hvardagarna delade mellan arbete och tuktan och kosten tarflig
och knapp, så fick man om helgdagarna roa sig så mycket
grundligare och äta sig så mycket mer mätt, och dessa feststunder stodo
också så lysande och fulla af jubel för hans minne. Ja, såsom
julen firades där, var det först en riktig jul. Men här i de tysta
rummen utan barnröster och barn fjät föreföllo honom julgranen
och gåfvorna blott som en teater-dekoration eller eri betydelselös
ceremoni, afsedd att dölja den inre tomheten.
cOm vi skulle ställa till en barnbjudning annandagen», utbrast
han plötsligt och klappade Ninas händer som ännu sysslade med
paketen på julbordet. tHvad säger du om det, skulle det inte vara
trefligt? Vi bjuda alla barnen i de familjer, där jag är läkare —
och så .låta vi dem dansa kring julgranen och plundra all den där
granna konfekten — ty hvad skola vi själfva med den att göra?»
Nina samtyckte med en viss tvekan. Att se alla rummen
fulla af främmande barn — och ej hafva ett enda eget ibland dem!
det skulle nog göra henne måttlig glädje.
Doktorn åter sysselsatte sig mycket lifligt med förberedelserna
till den lilla festen. Han knöt själf en mängd små paketer — ett
till hvart barn — mellan konfekten på granen. De små gåfvorna
hade han också själf varit ute och köpt på förmiddagen. Nu kom han
ut i köket, där hans hustru och moster Ava, båda lika opraktiska,
höllo på att baka pepparkakshjärtan, som hade den förargliga
egenskapen att alltid taga åt sig för mycken värme och blifva
brända. Han begärde litet deg och formade själf med lätt och
säker hand en välmående julgris med mandlar till ögon, sådana
som brukade vankas i hans barndomshem. Han var munter som
en skolpojke, tog Nina om lifvet och svängde om henne midt för
hushållerskans ögon och fick sin röck nermjölad.
Barnen fingo samlas i förmaket, där blott ett enda ljus brann
i kronan. Nina skulle sysselsätta dem därinne, medan doktorn
tände granen. Moster Äva trippade bredvid honom med ett vaxljus
i handen i den alldeles oriktiga föreställningen att hon hjälpte honom.
Han njöt af att tänka på med hvilken spänning barnen nu
stodo väntande därinne och han dröjde med flit att öppna
dörrarna för att ej, som han sade till moster Ava, onödigtvis förkorta
en af lifvets lyckligaste stunder.
c Jag mins inte mer än ett ögonblick i mitt lif, som kan
jämföras med dem, då jag stod och väntade på att komma ut och se
julgranen», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
