Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET. IOI
och då bröt det löst, hon gaf honom en örfil och fick naturligtvis
genast en igen, och så började båda att gråta.
Det var nästan icke ett enda af barnen, som ej kände sig
sviket. Alla hade hoppats på något utomordentligt, och gäfvorna
bestodo blott af helt vanliga små leksaker, som de allesammans
kände till förut, och så voro de afundsjuka den ena på den andra,
och så råkade en flicka få en käpphäst och en pojke en docka,
och så hånade de hvarandra härför, och när Nina föreslog att de
skulle byta, blef flickan, som tycktes praktiskt anlagd, rädd att hon
skulle förlora på bytet och föreslog att gossen skulle gifva två
konfektbitar i meliangift, hvarvid denne, som var mycket svag för
sötsaker, skyndade sig att stoppa alla sina konfektbitar i munnen
på en gång. Kort sagdt, ingen var nöjd och glad, och Nina allra
hiinst. Hvilken sorglig ersättning var icke detta för en vanlig
naturlig julfest med egna barn, hvilkas lynnen man förstod sig på och
hvilkas vilja man hade i sina händer.
«Jag har en särskildt julgåfva till barnethviskade nu doktorn
till henne, och pekade på ett litet paket, som ännu hängde kvar
på granen.
«Men jag har ju redan fått så mycket julklappar på julafton»,
inföll hon allvarsamt.
«Ja meil inte skulle du därför vara utan på en sådan här
dag», sade han. cSkulle du bara stå och se på, när alla andra
öppnade sina små paket».
Det var något 1 dessa ord, som sårade henne. Var hon
då verkligen så själfvisk att hon ej skulle kunna glömma sig
själf och vara lycklig bara af andras glädje?
På aftonen, då doktorn kom in till henne i sängkammaren,
låtsade hon sofva — men han märkte, att hon låg och grät med
hufvudet i kuddarna.
Det skar honom i hjärtat att höra det. Hur misslyckad var
icke hela idén med denna barnbjudning. Den skulle ju helt
naturligt väcka till lif den saknad och den modersinstinkt, som
slumrade hos henne.
Han kunde ej säga något för att trösta henne. Var icke
hennes sorg äfven hans?
Men något måste göras för att förströ henne, gifva henne mer
sysselsättning. Hon var för mycket ensam — han var ju ständigt
upptagen och de hade mycket litet umgänge. Han gick ej gärna bort om
aftnarna, hans praktik tilltog altjämt och han var öfveransträngd
redan, ehuru ännu i sin bästa ålder. Ett helt lif af oaflåtligt,
strängt arbete ända från den ålder, då andra barn ej ännu
lemnat lekstugan, och försakelser under de vigtigaste utvecklingsåren
hade undergräft en af naturen väl organiserad fysik; han anfölls
ofta af en stark trötthet och hade emellanåt vissa hjärtsymptom,
som oroade honom* Han kände, att han måste vara försigtig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
