Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-SVENSK FILOSOFI.
141
qvarstående dualismen mellan ande och natur eller mellan
det rena jaget och dess inskränkning genom icke-jaget, så
synes derigenom Höijers prioritet i detta hänseende vara
fastställd, helst då äfven hans utförande af den nyssnämnda
tanken i skriften om den filosofiska konstruktionen till tiden
faller före Schellings System des transcendentalen Idealismus.
Såsom allmänt är bekant, ansluter sig förf. nära till det
Boströmska systemet; och då <jetta system icke erkänner
naturfilosofien i annan mening än såsom en underordnad del
af anthropologien, så är det lätt förklarligt, att en tänkare,
som åt naturfilosofien inrymmer en så öfvervägande betydelse
som Schelling, måste af förf. behandlas mer i kritiskt än i
positivt vetenskapligt intresse. Att så varit förhållandet visar
sig ock vid en jemförelse mellan det sätt, på hvilket Schelling,
och det hvarpå t. ex. Geijer blifvit behandlad. Af de 170
sidor, som (innehållsförteckningen oberäknad) behandla
Schellings filosofi, upptagas omkring 80, således nära hälften, af
kritik — att mer än approximativt beräkna densamma är
omöjligt af det skäl, att kritiken delvis är inblandad i sjelfva
den historiska framställningen af systemet. Däremot upptager
behandlingen af Geijer (med uteslutande sä väl af
innehållsförteckningen som*ock af biografien) 379 sidor, hvaraf de kritiska
delarne tillsammans upptaga omkring 70, alltså icke fullt
femtedelen. Ännu ofördelaktigare ställer sig jemförelsen för
Schelling, om man uteslutande afser den del af boken, som egnas
åt hans naturfilosofi. Det är icke vår afsig; att klandra förf.
för detta hans förfarande* enär det från hans filosofiska
ståndpunkt var fullt befogadt. Det bör ock medgifvas, att förf-s
redogörelse för Schelling gifver en klarare öfversigt af filosofens
läror än Erdmanns verk, hvarest det hopade materialet och
de utförliga redogörelserna för hvaije enskild skrift försvåra
Öfversigten af det hela. Här, så väl som vid den historiska
framställningen i öfrigt, märker man tydligt, att förf., äfven
där åsigterna varit i strid mot hans egen, likväl samvetsgrannt
bemödat sig att sätta sig in i dem, och detta visserligen icke
utan framgång. Men en brist är det dock, att förf. vid
behandlingen af Schelling lemnat helt och hållet å sido
det factum, att den i vår tids naturvetenskap allmänt àn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
