Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-SVENSK FILOSOFI. 153
bert Spencer, förklarat utvecklingen såsom öfvergång från en
osammanhängande homogeneitet till en sanman häng ande
heteroge-neitet. Fattar man åter motsatsen uteslutande i betydelsen af
utom-hvartannat-vara i rummet, så må det visserligen
medgifvas, att densamma innebär ändlighet och ofullkomlighet
samt därmed äfven ofullkomligt sammanhang. Men det torde
näppeligen kunna bevisas, att vare sig Schelling eller någon
annan bland de idealistiska filosofer, hvilka antagit ett
motsatsförhållande i det absoluta, skulle hafva fattat detta så, att
utom-hvartannat-vara omedelbart skulle tillkomma Gud. Hvad
särskildt Schelling vidkommer, så bestämde han i «Bruno»
rummet såsom «das auseinandergezogene Bild der innern
Ver-hältnisse des Absoluten». Och denna uppfattning tillhörde
honom ingalunda blott under den period af hans filosoferande,
under hvilken hr Nyblaeus anser honom hafva uppnått
utgångspunkten för en riktig uppfattning af det absolutas
begrepp; ty ännu 1843 definierade han rummet såsom «die an die
Stelle des absoluten Subjekts, gleichsam als biosses Scheinbild
oder Gespenst desselben, getretene absolute Subjektlosigkeit».
I sina slutanmärkningar angående Schelling söker förf.
II. i. s. 175 ådagalägga, att den Schellingska filosofien har
banat väg för den positivistiska riktning, som för närvarande
är så mäktig både inom filosofien och det allmänna
tänkesättet. Jemte andra bevis, till hvilka vi i det följande skola
återkomma, hänvisar förf. till åtskilliga yttranden af Schelling,
i hvilka denne förklarar, att de särskilda ändliga tingen icke
kunna härledas ur det absoluta; och han tillägger med
anledning däraf följande: «Den konseqventa positivismen inser,
att, om de ändliga tingen ej kunna härledas och förklaras ur
det oändliga väsendet, sä finnes intet skäl att antaga ett
sådant väsende. Den förkastar fördenskull antagandet af ett
absolut, och stannar vid den meningen, att de ändliga tingen
uppkomma ur hvarandra i oändlighet».
VP4 samma gång vi fullkomligt instämma i förts
anmärkning, att förnekandet af det ändligas härledning ur det
oändliga följdriktigt leder till förnekandet af det absoluta sjelft,
måste vi dock tillika erinra, att alla de yttranden af
Schelling, hvilka i detta hänseende åberopas, tillhöra den period af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
