- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
170

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITERATUR. 176

Vare detta sagdt med det amplaste erkännande deraf, att utg.
tydligen bemödat sig att icke gå för långt i regelrätthet utan hålla
en medelväg mellan stränghet och sjelfsvåld samt bevara den naiva
tonen så långt som — utg. sjelf anser passande. Men utslaget
härutinnan blir ju i alla fall subjektivt, och hvarje försök att göra
om den fria naturen — och såsom naturpoesi måste folkvisan
enligt vår tanke i främsta rummet uppfattas hämnar sig sjelf
dermed att afsigten sticker igenom; det blir en konstgjord
Boulogner-skog, icke en sjelfsådd. Dermed skall icke nekas rättigheten
för en modern skald att skrifva i folkton eller i form af egen
konstprodukt omdikta folkvisans innehåll; han niå blott icke
»utgifva» såsom cfolkvisa» hvad som faktiskt icke längre är det.

Ett par prof till på utg:s omskrifningstalang torde göra till
fylles för att konstatera det sist nämda. Vi ställa den
verkliga folkvisan (efter den Bergströmska upplagan) framför utgts
korrektion:

De voro två ädla konungabarn,
De lofva1 hvarannan sin tro,
De lofva* hvarannan på slottet\
Ja, uppå högan loftsbro.

De voro två ädla konungabarn,
De lofva’ hvarandra sin tro,
De lofva9 sin tro åt hvarandra
Allt uppå höga lof is bro.

För ändringarna nämner åtminstone Bergström ingen hemul.
Upprepningen cDe lofva’ sin tro åt hvarandra» gör intrycket af
att vara hemtad ur Heines dikter snarare än ur folkvisan.

Och kära min jungfru, du släpp mig lös l

Och kära min jungfru,) släpp mig, jag ber!

Ändringen, alldeles för civiliserad, är gjord blott för att få
rim på ett följande «er».

Hvar gör du då (rf barnen små? —
De få gå för hvars mans dorr.

Hvar gör du af barnen dina? —
De få gå för hvars mans dörrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free