Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
171
Denna ändring anse vi lika förolyckad som de öfriga utg.
företagit i nästan alla strofer af den berömda »Sven i Rosengård»;
reflexionen sticker igenom. Utg. berömmer sig i företalet af att
hafva «utfylt metern». Oss synes att han hällre bort hafva
underlåtit alla utfyllningar och hälst anfört den första varianten, hvilken
är långt mera drastiskt gripande än den andra. Ej häller i «Per
Tyrssons döttrar» och »Sankt Staffans visa» äro »utfyllningarna»
på sin plats. — I strofen
Herr Bàld drog ut sitt förgylda svärd\
Dermed hugger han liten Kerstin till jord.
Herren Bàld sitt förgylda svärd drog ut,
Dermed hogg han liten Kerstin Ull jord —
har utg. motarbetat sitt eget syfte, i ty att »svärd» och «jord»
bilda assonans, men cut» och »jord» icke. En något snarlik
ändring i »Lindén», näml. tin — blind» i st. f. folkvisans »lund — lind»
är onödig, då ju folkvisan lika gerna rör sig med konsonantisk
som med vokalisk assonans. Äfven i «Kämpen Grimborg»
motarbetar utg. sig sjelf. Om utg. nödvändigt vill i denna dikt förstöra
den parodiska tonen — hvilken dock skänker den dess
egendomliga intresse — så borde han åtminstone vara konseqvent och ej
åtnöja sig med att reducera 12000 till 100 samt stryka »moderns
förräderi». Eller hur mycket tror utg. — som ju vill taga
saken allvarsamt — att det fans qvar af jungfriA till att lägga
cpå bolstrarna blå», sedan hon, med fagergula locken bunden
vid sadelknappen, af Grimborg släpats genom en trettiomila skog,
der det »inte var så liten en sten, som icke tog ett stycke
ur jungfruns ben»? Man skall ha öfvermenskligt starka nerver
för att efter en dylik medfart helt lugnt kunna »spela
gulltär-ning», och den parodiska öfverdriften i detta måtte väl ej vara
mindre skönjbar än i Grimborgs bedrift att slå 12000 hofmän. I
andra visor, hvilkas grundton icke är parodisk och der en dylik
vild ridt omtalas (Herr Apelbrand, Stolts Hilla) slutar densamma
ock ganska riktigt tragiskt Efter vår tanke är »Kämpen
Grimborg» odisputabelt en »skämtesång» och borde hafva inrangerats
bland dessa i stället för den betydligt mattare »Dalabo Jonsson».
•Konungadottern och blomstermästarn» har utg. «öfverarbetat
efter Atterboms exempel». Vi äro nog kritiska att ej ens kunna
godkänna denna auktoritet, hvars omdiktningar i och för sig kunna
vara vackra, men, i saknad af historisk hemul, icke böra utgifvas
för »folkvisor», helt enkelt emedan de icke äro sådana. Vi
hänvisa till hvad vi förut sagt härom, och gäller detta äfven den förut
berörda »Förtrollade prinsessan», så vida icke utg. ur andra (svenska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
