Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2j2
IBSENS SENASTE SKÅDESPEL. "2 21
»erklærer badelægen, doktor Tomas Stockmann for en folkefiende».
Att Ibsen skulle gifvit oss något mera omedelbart uttalande af sina
egna känslor, var deremot icke att vänta.
3.
Femte akten, der doktorns egen personlighet egentligen
kommer till utveckling, der han har att välja mellan annullerandet af
den gamle garfvarens välkomna testamente och det, att bära sig
åt så, som man önskar och hoppas af honom; der han för första
gången ansättes af en verklig frestelse att låta pruta med sig; der
del nämligen har väckts fråga om Katrine* och om barnens säkra
räddning ur svält och elände genom »några beklagande ord» från
honom, några få ord om, att han möjligen misstagit sig, att
möjligen vetenskapen tör kunna hafva några andra utvägar för
förebyggande af helsovattnets skadliga inverkningar, än de af honom
påyrkade, radikala; denna akt är — ehuru den väl lär oftare
komma att framlocka tårar än löjen — äfven i grund humoristiskt
planlagd. »Den frisindede opinion» och »den kompakte majoritet»,
representerade af Hovstad och Aslaksen, äro de, som i rätta
stunden komma doktorns samvete till hjelp. Deras förslag (att inslå
en vinstgifvande krokväg, samt att alla tre mellan sig dela ansvaret,
som »alltid mindskes for den enkelte, når han har andre med sig»)
gör, att hans tunga seger med ens går som en dans, att hans
ärliga själ åter får lära känna sin spänstighet. Nyss förut har han
sagt till den mägtigaste frestaren, gubben Mörten Kiil, i hvars
händer han funnit de sinas öde ligga: »Når jeg ser på dem, så
er det, som jeg så fanden sel v». Nu ser han i honom blott den
gamle stupide »grævlingen». Och det är snarare jubel än smärta i
de tre stora: »nej, nej, nej», som han ritar ned på sitt visitkort
och skickar gubben.
Akten är full af vexlande stämningar, harm, vemod, komik,
ömhet och allvar. Man lär sig allramest här att hålla af
skådespelets hufvudperson, emedan man i denna akt närmare än
någonsin förut göres bekant med Tomas Stockmanns känslighet, ja äfven
svagheter, eller öfver hufvud med den rika mångfald af intryck,
för hvilka han är mottaglig. Hela den dramatiska konfliktens
upplösning är denna: att en familjens tilltänkta amerikafard inställes,
d. v. s. att doktor Stockmann, trots förlusten af sin praktik,
beslutar sig att stanna på platsen och der fortsätta sin strid. Han
skall sjelf öppna skola för Ejlif, Mörten och så många halfvilda
»lurver» från gatan, att dussinet blir fullt. Dessa, som ej ännu
fått sin naturell förfuskad af det vanliga tämjningssättet, vill han
uppfostra »til fri, fornemme mænd». Och det skall Petra hjelpa
honom med. Hvarefter han (i förtroende) meddelar de sina sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
