Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS SENASTE SKÅDESPEL.
233
nya och sista »opdagelse», att nu är han en af de starkaste män i
verlden: att den starkaste är den, som står mest ensam.
4.
Men har en skald rättighet att på detta sorglustiga sätt
handtera så samhällsvigtiga krafter som den framåtsträfvande allmänna
meningen samt den mening, hvari våra besutna eller i andra
hänseenden stadigvordna klassers mognade erfarenhet vinner sitt
uttryck? I nutidens parlamentariskt ledda samhällsutveckling äro
dessa ju de två verkliga statsmagterna, hvilkas nötning mot
hvarandra betingar alla gemensamma förbättringar af samhällsskicket,
— således det helas enda möjliga lycka? Utopier i all ära; men
hvad gifva oss dylika diktar-påståenden vägda med verklighetens
vigter? Låt vara, att anfallet denna gång är så humoristiskt gjordt,
att en hvar kan säga: »Sådana der skandaler inträffa understundom
— i Kråkvinkel —, men vore omöjliga inom ett större samfund.
Denne hederlige doktor, midt bland dessa omornade murmeldjur,
bringas — det kan man ej förtänka honom — i ett ytterst
upp-hetsadt tillstånd, och det är i vissa mörka stunder ett så ganska
förklarligt felslut hos honom: ’at alle mennesker er partitrælle hele
landet udover’ och att ’det er kanske ikke ligere i det fri vesten
heller’. Men vi hafva ju full rättighet att skratta åt så väl dessa
som doktorns andra öfverdrifter, allrahelst som hans eget präktiga
lynne är starkare än omständigheterna och det visar sig vara en
verklig hjeltesjäl som tagit herberge inom hans gamla nattrock».
— Ja, nog är det så. Det låter åtminstone säga sig, med vissa
förbehåll. Att hårdt hålla på styckets humoristiska skaplynne är
bestämdt rätt. Men det hindrar icke, att hela den ifrågavarande
dikten likvisst är ett slags bakhåll. Den rigtar — det må nu
vara gjordt med skämt eller andra medel — ett anfall mot det
moderna samhällets arbetsordning.
Nå väl! Skalden är icke ensam härom. Flere af vår tids
allvarligaste vetenskapsmän, sådane som tillräckligt ådagalagt, att
de ej i något enda fall hysa reaktionära tendenser, anstränga för
det närvarande sina hjernor med just samma bistra problem: Hur
skall minoriteternas rätt kunna räddas? Hur skall den kunna
undgå — med nu snart allestädes gängse - politiska och sociala
former — att lagligen krossas? Majoriteten, allmänna opinionen,
eller samhället såsom sådant kommer allt mer och mer att vara
den bestämmande magten èller taga sina egna angelägenheter om
hand, de stora och gemensamma. Men detta vilkor för det helas
utveckling drabbar tillsvidare oundvikligen månge af dess delar
med qväfvande tryck. Nonkonfor mister na lefva ett öfveransträngdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
