Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS SENASTE SKÅDESPEL.
235
på tillräckligt afstånd från det stora föremålet, icke hafva gått till
väga så, som mod ett gammalt klassiskt stycke. Det kan ju hända,
att Ibsen — såsom flere skådespelsdiktare före honom, särskildt
några af de förnämste, Shakspeare, Goethe o. s. v. — har en
annan synkrets än politikens, en mera omfattande, den största af
alla: kulturens.
Om så är, då tarfvas här annorlunda öppna ögon och andra
mått, än de vanliga.
Kulturens lösen är hvarken dressyr eller uppror, hvarken
sammanslutning eller splittring, hvarken verldslikställighet eller
egensinne. Kulturen upptager båda slags medlen i sitt ändamål:
mensklighetens utveckling. Det ena eller andra af dem kan blott
för en viss tidpunkt, icke för alltid, vara det mest betydande.
Derföre behöfver man ett något mera vidsträckt fålt för sina
jemförelser, än det herrar anmälare nöjt sig med.
Såsom Guizot med oförgätlig klarhet visar i sin Civilisationens
Historia, har folklynnenas tämjande, härmningsförmågan använd i
hyfsningens tjenst, utbildandet af menniskans anlag som
csällskap-ligt djur» eller i allmänhet sträfvan till likformig heter i
lifsyttrin-garna företrädesvis kännetecknat den civilisatoriska rörelsen i
Europa från söder mol norr, den romaniska, oCh deremot häfdandet
af egendomligheternas kraf mer än någonting annat kännetecknat
samma rörelse från norr mot söder, den germaniska.
Den lugne historieskrifvaren inräknar — som vi se — icke
mindre den ena än den andra i civilisationens rörelse. Han
säger oss stå i evärdlig skuld hos dem båda för, hvad vi nu äro
(nemligen af sammansatta romaniska och germaniska impulser
bestämda varelser).
Men detta är en skuld, som växer med hvarje dag. De begge
strömningarna hafva icke blott gjort oss till, hvad vi äro, utan
inverka alltjemt bestämmande på, hvad vi varda.
Bland de få krafter, hvilka fortfarande arbeta egendomligheten
i händer, är skaldeingifvelsens.
Industri, handel, politik och öfriga samfärdsmedel, ja äfven de
offentliga omsorgerna för våra högsta andliga angelägenheters
ordnande (religionens och undervisningsväsendets) få gerna med tiden
ett annat skaplynne; de börja sin tillvaro som egendomlighetens
uttryck, men äro snart — redan innan de sjelfva veta det —
likformighetens.
Skaldeingifvelsen åter har mot sådant en ofelbar bot i sig
sjelf, ty i samma ögonblick hon upphör att vara egendomlighetens
uppenbarelse, upphör hon att vara till. Låtom oss förstå
hvarandra’ rätt. Naturligtvis kan ett skaldeverk återgifva äfven något
bland sammanjemknings-, centralisations- eller associationsarbetena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
