Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
20S
gång tröttnar att kämpa och straffa och slå, då skall han
komma åter till henne, då skall hennes kärlek blifva honom
nog och allt det flydda blifva som en elak dröm.
Som en dröm blir det också — men en elak? När pastor
primarius Olaus Petri, «fet och from» tar sin middagslur hemma,
medan «mor» hålls ute i köket, då drömmer han nog om,
hvad han mistat, men svårligen kan hans hjerna rymma den
tanken, att det är han sjelf, som slagit omkull sin stolta
ung-domsbygnad och trampat hvad bäst han fatt under, fötterna.
I den omarbetade — år 1878 — tryckta upplagan af
Mäster Olof hade denne blifvit omskapad till en grubblare,
som småningom drefs att tvifla på sin sak och som derför
hade lättare att uppgifva den. Då blef det hans tankar, som
bragt honom på fall. Han som kämpat så ärligt och
oförskräckt, han som stod så höjd öfver verldens små känslor,
han fastnar oupphörligt i sina egna tvifvel, i de spörsmål,
han ständigt kastar i sin väg, till dess de obesvarade
frågorna trötta honom och han stannar i närheten af samma
punkt, der vi mött honom i skådespelets början, trött och
håglös. tRulla din bana, gamla jord, jag tvår mina händer
och ser på».
Som en karaktäristisk figur står emot honom gamle
biskop Brask, han som med klokskapens och vettets vapen
kämpat hela sitt lif igenom för kyrkans sak. Tvifvel har han
aldrig släppt in i sin själ, ban gick dit anden bjöd, ej
ungdomens hetsiga, oroliga ande men den stadgade mennisko ålderns,
som hade klart för sig, hvad den ville, och förstod, hvad som
passade för verlden och för tiden.
Men denna tid böljade öka sin fart, satte snart af i sken
och kastade det gamla till marken.
Och då, när all trogen sträfvan visar sig vara förgäfves,
då uppger den gamle sin sak. Han söker ej ett ögonblick
inbilla sig, att det var han, som hade rätt, och att tidens
rikt-ning tagit en skef kosa, han tillstår utan tvekan, att det, som
varit sanning, nu har blifvit en lögn, han sänker undergifvet
sitt trötta slagsvärd och går bort att dölja sig i ensamheten
och dö efter att ha lefvat förgäfves, stält sig emot tidens ström
och brottats med Gud, fastän han trott sig kämpa mot den onde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
