Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR. 20S
Och efter sig lemnar han sitt profetiska bref till den
unge tidens man:
«Jag var född att bli slagen, du att segra; men efter dig
kommer ett slägte, som skall nederslå ditt verk, och hvad du
höll för sanning, skall då bli lögn, och lika många martyrer
skola låta korsfästa sig för den nya sanningen, men alltid skall
Pilatus stå bredvid och fråga sin eviga, obesvarade fråga:
Hvad är sanning?»
* *
*
En slående sann tidsfärg är bredd öfver Strindbergs
historiska dikter, och likväl uppbäres hans figurer så ofta af
vår samtids idéer. Alltid har menniskan haft samma lidelser,
alltid var lycka och sorg det samma, men tanken gick ej för
trehundra år sedan samma bana som nu. Kristinas ord till
Olofs moder föddes ej af femtonhundratalet, lika litet som
Gerdts ord om andens frihet. Gerdt, som ropar: «du vill slå
påfven i Rom, men du vill som Luther ge dem en ny påfve
i den heliga skrift. Bind icke andarna med någon boja.
Glöm ej ditt stora mål: andligt lif och andlig frihet!» är ej
han den nya tidens allra yngste son, för tillfället iklädd
ve-derdöparens svarta drägt, nihilisten, för hvilken vår hela jord
behöfver skapas om, — som stänges inne på dårhus och
släpas till schavotten men som aldrig släpper sin stora
framtidstanke och som från grafvens rand ljungar sitt »affälling» till
de svaga, de som följa cakkordens ånd». Och Olof sjelf,
sökaren efter sanning, han som dukar under så snart i lifvets
strid, väljer lugnet framför kampen och den egna härden
framför martyrens gloria, han synes mig en bild af vår egen
tid, som lätt faller af, derför att den manande Gerdt ej
finnes mer.
Af kung Gustaf gifves en kraftig bild. Han är tidens
man, för hvilken både den allt för gamle Brask och den för
unge Olof måste böja sig, herskaren, statsklok och slug, som
förstår att använda alla strider, alla strömningar till rikets väl.
Mot biskoparne uppträder han dock allt för ohöfligt och
pojkaktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0284.html
