Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅG I VÅR UNGA LITERATUR.
20S
Lars Petri har i dikten blifvit den äldre brodern, blifvit
en anspråkslös, stilla och feg man, som känner sin svaghet
och påstår, att han ej har någon sak att strida för.
Ett par dråpliga gestalter äro de båda munkarne, i första
upplagan råa, hänsynslösa ulfvar i fårakläder, dem man piskat
samvetet ur, i omarbetningen gamla grånade syndare,
tecknade med saftig humor.
* #
*
Sedan Mäster Olof och Röda rummet sågo dagen, har en
märkbar förändring inträdt i deras författares åskådningssätt.
Han har fördjupat sig i kulturhistoriska forskningar, väckt
strid på nya områden, retat och retats och förifrat sig, men
han har också — i arbeten sådana som Gillets hemlighet, Herr
Bengts hustru och novellserien Svenska öden och äfventyr (hvaraf
då detta skrifves endast fyra häften utkommit) — visat, att
hans lyra har andra strängar än dem, han förr anslagit.
Visserligen möter ynglingen, som går ut i verlden, ännu
motgång, afund och motstånd, visserligen blir han
misshandlad af trångbröstade eller dåliga menniskor och stäld utanför
detta samhälle, som är intet annat än en vrångbild af hvad
det borde vara, visserligen kan han ännu, trött vid en
fruktlös strid, söka sig en lugn hviloplats under de glittrande
böljorna eller sluta med att hata både menniskor och kultur.
Men han går dock ej under, om han ej vill det. Då ålderman
Jaques stötes ut ur det gille, hvars föga värdige son han
varit, då hans stolta bygnad, som stod på så hålig grund,
störtade in, då han säg sitt lif förloradt och sin själ förkastad, då
blickade mot honom två kärleksfulla ögon och han flydde i
de armar, som blott ville sluta sig om hans hals och hålla
honom qvar. Då Kristian, «den ovälkomne», lärt sig förakta
sina landsmän, som veta att han är en brottsling men förlåta
honom derför att han är rik, och hissar seglet för att draga
till trakter, der jorden är utan egare och der menniskan är
fri, då sitter i båtens för den svartögda Olga, hans trofasta
brud. Der hon är, der är hans hem. Då herr Peder lärt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0285.html
