Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 291
tid lätt att ådagalägga, att hela theorien är ett verk af
okunnigheten och tanklösheten.
Aktgifver man på den skildrade verldsutvecklingen, finner
man, att huru länge den än må anses räcka, den likväl reduceras
till ett noll, då den sammanställes med evigheten. Förf. har
också insett detta, och åt sitt verk gifvit det visserligen ej fullt
rigtiga men likväl betecknande namnet »En sekund i evigheten».
Men just på grund häraf blir den sammanstöt mellan atomer, som
skulle inleda densamma, helt och hållet otänkbar. Under oändligt
lång tid har enligt theorien i hela universum ingen sammanstöt
mellan atomer egt rum; man kan häraf med full visshet draga
den slutsats, att så ej heller kommer att ske, såframt ej en dittills
icke verkande orsak gör sig gällande och föranleder densamma.
Hr S. ser sig verkligen om efter en sådan och finner densamma
i «tillfälligheten». Men om denna naturkraft vet vetenskapen intet,
den finner ingenstädes rum inom densamma; ja, det ögonblick,
man skulle nödgas erkänna dess magt, vore all naturforskning slut
Och äfven om denna invändning ej erkändes, frågas med skäl:
Hvad berättigadt ligger i det antagande^ att genom en stöt mellan
«egenskapslösa» atomer naturens väldiga krafter skulle alstras ?
Finner en sådan uppfattning det ringaste stöd i hittills gjord
erfarenhet? Förvisso ej. Tvärtom har man funnit, att en form af kraft
kan uppkomma endast så, att en redan förut befintlig kraft,
förvandlas till densamma. »Af intet blir intet» gäller med full rätt
om krafterna.
Och hvad skall man sedan säga om den process, hvarigenom
förf:s »kosmiska stoft» öfvergår till gasform? Den kraft förf. här låter
uppträda benämner han »konstruktion». Rec. har ej hört någon
sådan kraft omtalas, men misstänker, att man möjligen bör läsa:
ckontraktion». Men äfven härmed vore intet vunnet; ty om det
än är obestridligt, att kontraktion af en gasmassa åstadkommer
’Värme, så gäller detta alldeles ej om det, som har ett
aggregattillstånd, liknande ett dammolns. Eller skulle möjligen ordet curstoft»
vara öfversatt från tyskan, och der ej heta »Urstaub» utan
»Ur-stoff»? Antagandet vore visserligen något obeskedligt, men ej
oberättigadt, eftersom förf. på sid. 511 säger, att Masielyne företog
mätningar för att bestämma jordens »tjocklek», medan det tyska
originalet i stället talar om1 »Erddichte» (= täthet, spec. vigt).
Vore emellertid än detta antagande rigtigt, så kan likväl med
fullaste skäl sägas, att den bygger på lös sand, som tillerkänner de
verkliga gasernas egenskaper åt detta urämne, hvilket skulle befinna
sig i ett aggregattillstånd, som ännu ej är den verkliga gasformen.
Väl må man fråga efter orsaken, hvarför förf. ej velat följa
den säkra bepröfvade väg, vetenskapen utstakat, utan i stället gifvit
sig ut på de lösa hypotesernas gungfiy. Svaret lemnas på s. 38
der det heter: »Då verldens begriplighet (-» hela fenomenseriens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
