Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°-
literatur.
veten om en sak betyder att igenkänna den, att hänföra den till
en grupp af likartade företeelser och skilja den från olikartade.
De enskilda förnimmelserna existera i medvetandet endast genom
sitt förhållande till tidigare förnimmelser. Medvetandets energi
röjer sig i den aktivitet, genom hvilken dess många element ställas
i vexelverkan med hvarandra och syntetiseras till enhet. I likhet
med Kant förklarar förf. alltså syntesen såsom det fundamentala i
medvetandet. « Gifves det på det andliga området något
substan-tielt, så måste detta sökas — icke i något enskildt
medvetenhetselement, utan i den enhet, som möjliggör det ömsesidiga
förhållandet mellan dessa element» (sid. 168). Denna syntetiska enhet är
vårt jag; den utgör dock blott jagets formella sida. Hvarje
individ har alltid vissa föreställningar och känslor, en viss förherskande
grundstämning, som för detsamma äro egendomliga, och som
utgör jagets reella sida. Att emellertid själslifvets innersta väsen icke
härigenom är angifvet, medgifver förf. villigt. tHär liksom vid all
syntes är ett x, som undgår oss, individualiteten är ett irrationelt
tal, som blott tillnärmelsevis kan bestämmas» . . . cAtt ett inre
centrum för erinring, för aktivitet och passivitet kan blifva till, är
det största problemet, grundproblemet i all vår kunskap; . . . den
inre enheten, till hvilken alla enskilda element hänföra sig och
genom hvilken individualiteten är en psykisk individualitet, står
som en ständig gåta» (sid. 410).
Sin ställning till den vigtiga frågan om förhållandet mellan
själ och kropp har förf. angifvit sålunda: Själ och kropp kunna
icke betraktas såsom två i vexelverkan med hvarandra stående
substanser, ty detta strider uppenbart mot den öfverallt på det fysiska
området gällande lagen för kraftens bestånd. Vi måste, såsom
ofvan nämdes, i den yttre naturen antaga en oafbruten kontinuitet.
cDet gifves här inga mellanrum eller hål, i hvilka medvetandet
med sin andliga verksamhet skulle kunna inskjutas.» För öfrigt
skulle en vexelverkan mellan själ och kropp förutsätta en för begge
gemensam väsensenhet. En sådan antages nu också såväl af
materialismen som af idealismen, eller som förf. också kallar den,
spiritualismen. Den förra betraktar medvetenhetslifvets yttringar
såsom förändringar eller funktioner af hjernan, alltså som rörelser
i rummet. Men såsom sådana förnimmas de aldrig. Tvärtom äro
materien och alla förhållanden i rummet oss gifna endast i och
genom medvetandet och kunna följaktligen ej vara ursprungligare
än detta. Då vi alltså utom vårt medvetande om materien icke
veta, hvad materien är, och då det andliga alltid är ett
ursprungligare i vårt medvetande än det materiella, så borde snarare den
motsatta åsigten anses som den riktiga, hvilken anser allt materielt,
således äfven kroppen, som en yttre, försinligad form af ett inre
andligt lif. Men icke heller denna löser de psykologiska
svårigheterna. Vi förefinna i vårt medvetande två skarpt skilda grupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
