Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
297
af förnimmelser: de kroppsliga, i rummet varande med deras
rörelser å ena sidan och å~den andra medvetandets egna inre, af
rummet oberoende företeelser, och öfvergången från den ena af
dessa grupper till den andra, deras enhet och sammanhang är i
psykologiskt afseende lika litet fattbar från den spiritualistiska
ståndpunkten som från den materialistiska. Förf. ansluter sig alltså till
den redan af Spinoza grundlagda s. k. parallelteorien. Det är ett
af biologien på alla lifvets områden och utvecklingsgrader bestyrkt
faktum, att ett konstant förhållande råder mellan den fysiska
organismen och själslifvet. Parallelteorien antager nu såsom
förklaringsgrund för detta faktum, att mot allt, hvarom vi genom inre
erfarenhet äro medvetna, såsom tanke, känsla eller viljeyttring svara
vissa fysiska processer i hjernan. Själ och kropp utveckla sig,
verka och förändras liktidigt och parallelt, ehuru efter olika lagar.
Mot hvarje fenomen inom medvetandets verld svarar ett fenomen
inom den materiella verlden; ett och samma innehåll är liksom
uttryckt på två olika språk. Ande och materia äro två i vår
erfarenhet gifna uttryck för ett och samma väsen. Hvilken
betydelse ande och materia hafva för detta väsen sjelft, veta vi ej.
Att med Spinoza fatta dem såsom lika eviga och oändliga attribut
hos den absoluta substansen vore, säger förf., en öfverilad
metafysik. ^Kunskapsteorien föranleder oss tvärtom att betrakta
medvetenhetsfenomenen såsom det mest fundamentala faktum i vårt
medvetande, emedan den subjektiva synpunkten alltid ligger
djupare än den objektiva» (sid. 80). Förf. synes alltså böjd att i
kunskapsteoretiskt och metafysiskt afseende gifva företrädet åt
idealismens grundtanke, att det andliga utgör tillvarelsens egentliga
väsen. Han finner den åtminstone icke oförenlig med
parallelteorien.
Enligt denna teori, som för öfrigt omfattas af framstående
tänkare både inom filosofien och naturforskningen, äro, för att
begagna Fechners bild, de psykologiska och de fysiologiska
företeelserna hvarandra på en gång så lika ooh så olika som den konvexa
och den konkava sidan af samma cirkelbåge. Enligt den kunna
derför ock fysiologiska fakta belysa och beriktiga resultaten af
psykologisk forskning utan att behöfva sammanblandas med dessa.
Högeligen intressant är den tillämpning, som af denna teori
göres rörande det omedvetoia själslifvet Intrycken på våra
sinnesorgan och de af dem förorsakade nervprocesserna, måste, som
bekant är, ega en viss styrka för att kunna motsvaras af en
medveten varseblifning. Denna de fysiska intryckens styrka kan nu
tänkas aftaga i kontinuerliga grader, alltså «sjunka under
medvetandets tröskel.» Men ej blott nervprocessernas styrka utan äfven
sjelfva nervsystemets fullkomlighet visar en kontinuerlig gradation.
Stiga vi gradvis uppåt från de lägsta formerna af lefvande väsen,
så visar det sig, att nervsystemet utgör den högsta blomman af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
