- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
322

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

uteratur.

Herr Hedin börjar med en betraktelse af den så kallade
humanismen, hvars värde och betydelse han anser hafva till
ytterlighet öfverdrifvits. Den moderna odlingen har ej sin «rot» i den
antika, utan i medeltiden; där är hemmet, hvarifrån hon utgick,
där bo våra fader. Detta är i korthet herr Hedins uppfattning af
forntiden. Hvad framtiden beträffar, skådar han i andanom en
dag, då skolan varder det klassiska ordkramet kvitt, och då där
kommer att talas mer om medeltidens lärda forskning, literatur,
vitterhet och konst, än om hela klassiciteten, ända från Homer ned
till det heliga romerska rikets fall. Hvad åter nutidens
latinhumanism- angår, är dess kraft förbrukad, dess inre lif har flytt.
Och äfven under sina bästa dagar har den gjort mer skada än
gagn. Den har motverkat uppkomsten af den historiska,
jämförande språkforskningen, undanskymt stora kulturområden, som först
nära vår tid genom sanskrit, zend och de egyptologiska
forskningarna öpnats för vetandet. Detta vill med andra ord säga, att
om ej de lärde på 15-, 16-, och 1700-talen läst så mycket latin,
så skulle de redan då ha lyckats tolka hieroglyfer och kilskrifter
och i sanskrit finna utgångspunkten för den jämförande
språkvetenskapen. I dessa satser har onekligen cvår tids forskning» firat
en af sina stoltaste triumfer; den har sagt oss ej blott, hvad som
händt, händer och skall hända, utan ock hvad som möjligen
kunnat ske.

Jag förbigår de båda följande kapitlen med deras skildring
af början och fortgången af det människoandens frihetskrig mot
latinherraväldet, som väl inom kort skall medföra detta väldes fall,
åtminstone i vår nord, och öfvergår till att närmare betrakta
själfva hufvuddrabbningen i denna fäjd. Efter redogörelsen för
det föregående förloppet af striden går författaren latinet djärft in på
lifvet och kullslår den ena efter den andra af de teorier, man i
nyare tider uppgjort rörande dess förträfflighet. Först vänder han
sig mot talet om de latinska böjningsformernas »åskådlighet». Då
sannolikt en och annan af de i denna fråga intresserade ej genast
förstår, hvad man härmed velat uttrycka, vill jag med ett
exempel söka klargöra, hvad tlatinpedagogerna» här mena med ordet
•åskådlighet». Vi tänka oss en lärare, som fått till uppgift att
lära en gosse, hvad som förstås med de grammatiska kategorierna
»subjekt» och «objekt». Såsom undervisningsmaterial må han
använda det enligt herr Hedins mening enda lämpliga, nämligen
modersmålet. Han förelägger lärjungen ett par exempel:
konungen besegrar fienderna och fienderna besegra konungen och säger,
att i första satsen är konnngen subjekt, i den senare objekt, och i
första satsen är fienderna objekt, i den senare subjekt. lärjungen
tror förmodligen på hans ord, men har svårt att fatta, hvad dylik
lärdom skall tjäna till. Barnet förstår meningen lika bra, vare sig
det vet, hvad som är subjekt i satsen, eller ej. Ser det på ordens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free