Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
323
form, kan det ej upptäcka någon skilnad mellan det samma ordet
konungen, som på ena stället skall kallas för subjekt och på det
andra objekt. Det enda, som här genom »åskådningen» kan
iakttagas är, att konungen i ena fallet står för si i satsen, i det andra
sist. Detta lägger barnet lätt på minnet, och följden blir, att när
man träffar på en sådan sats som: nu kommer konungen,
förklaras utan tvekan, att konungen är objekt. Läraren tage sedan på
försök motsvarande satser på latin: rex alversarios vinci t och
adversarii regem vincunL Här kan lärjungen redan genom
»åskådandet» af ordens yttre form märka, att de måste ha något olika
förhållande i de båda satserna. Vill herr Hedin här på fullt
allvar neka, att latinet äger förmåga »att gifva ett åskådligt uttryck
åt de relationer, som genom ordens förbindning i språket
uppkomma»? Herr Hedin söker verkligen att göra detta och åberopar
därvid åtskilliga auktoriteter, såsom Madvig, Munch o. s. v. Men
de från dessa författare hämtade citaten handla om något helt
annat, nämligen huruvida denna «åskådlighet» obetingadt är att
betrakta som »fullkomlighet» eller ej. Och här har Madvig utan
fråga rätt, att ett formfattigt språk lika bra som ett. formrikt kan
uttrycka det skarpaste tänkande, den varmaste känsla. En annan
fråga är, om det är lika lämpligt som material vid den
»grundläggande» språkundervisningen. Herr Hedin vill därefter med egna
grunder vederlägga talet om latinets »åskådlighet». Äfven
språk-forskarne, säger han, sen ter a ej en latinsk böjning, äfven för dem
är ej ett dixerit åskådligt, såsom det var för romaren. Jag
påstår, att äfven för en svensk, han må vara språkforskare eller ej,
är dixerit lika åskådligt som för romaren. Ty hvari består här
det åskådliga? I ändelsen -erit, som väl måtte vara något för de
yttre sinnena förnimbart, och hvarigenom denna form till sin
grammatiska kvalitet bestämmes. Det är altför tydligt såväl af citaten
från Madvig m. fi. som af detta exempel med dixerit, att
författaren, som dock lär vara en auktoritet i fråga om
språkundervisningens ordnande vid våra högre läroverk, vid detta talet om
åskådligheten alldeles icke förstått hvarom frågan rört sig. Jag
vill blott konstatera, ej kommentera detta förhållande.
Men herr Hedin går vidare och söker visa, att de latinska
formerna, långt ifrån att medföra någon åskådlighet, tvärtom
åstadkomma otydlighet. Vi möta här ett oväntadt skådespel. Herr
Hedin har länge faktat mot latinet och i månget lyckadt uttryck
gifvit luft åt sin ovilja mot detta språk. Men hans strid har hittills
förts på afstånd med moderna projektiler. Här åter angriper han
latinet på dess egen mark och visar sig till vår öfverraskning i sin
fulla högtidsskrud af klassisk lärdom. Men — »en skulde aldrig
ha’ sine bedste buxer på, når en er ude og strider for frihed og
sandhed». Vi taga en profbit på denna polemik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
