Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marmorengeln.
341
Redan dagen efter min ankomst voro vi ute på jagt och styrde
kosan åt ett håll, der det skulle finnas god tillgång på både fågel
och hare. N
— Hade du kommit tidigare, sade Robert, innan vi begåfvo
oss af, skulle jag bjudit dig på elgjagt, som i år varit rätt god.
Men nu är det väl sent, ty de elgar, som hålla sig qvar i trakten,
äro uppskrämda och svåråtkomliga.
Detta var i slutet af September och jag förstod nog att han
måste ha rätt, men öfvertalade honom ändå att medtaga elghund.
Vi tillbragte en uppfriskande eftermiddàg i en starkt kuperad
skogstrakt, och vår jagt var icke utan framgång. Någon elg fingo
vi likväl icke upp förrän på eftermiddagen, då vi efter en
temligen lång hvilostund i en dalbrink och samtidigt företagen
grundlig undersökning af vårt matförråd egentligen lagade oss till att
anträda hemvägen.
Det blef en jagt som rikligt utsträcktes på längden. I flere
timmar förföljde vi vårt villebråd öfver mossar och kärr, genom
vild skog och utefter både smala och breda vattendrag, men
förgäfves.
Det var sent på eftermiddagen, när vi kommo upp på en
landsväg, som löpte utefter en med väldiga granar och furor
bevuxen ås. Vi voro båda rätt trötta och Robert sade:
— Nu är jagten slut för i dag. Elgen har, som jag väntade,
lurat oss och gått in på H . . . skogarne, och der har jag ingen
jagträtt. En annan dag torde vi få bättre lycka. Emellertid få
vi trösta oss dermed att vi ha ordentlig väg ända hem, ehuru
det är öfver en mil, samt att trakten är synnerligen vacker. Vi
komma strax ’fram till en liten kyrka, der vi få se någonting som
mycket väl ersätter mödan af den här långa strapatsen.
Robert var en smula goddagspilt, och jag såg att han var
belåten att Jia framför sig den släta, torra landsvägen, hvarför jag
icke gjorde någon invändning, ehuru jag gerna hade velat
fortsätta jagten. Äfven de sista af hans ord bidrogo att stämma mig
medgörligt.
Vi upphörde alltså med elgens jagande och följde
landsvägen. Efter femton minuters vandring tog barrskogen slut och vi
hade framför oss en öppen dal, minst en qvarts mil bred och full
af åkerfält och gårdar. Midt i dalen gick ett strömdrag och långt
bort syntes en sjö, hvars vatten låg så lugnt att man tydligen
kunde se speglingen från de på ena sidan temligen höga
stränderna. En stor herrgårdsbyggning sköt upp ur en löfpark helt
nära sjön.
— Här är verkligen förtjusande vackert! utropade jag och
lät mina ögon flyga öfver landskapet, som badade sig i en gulröd
aftonbelysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
