Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35°
ströftåg i vår unga literatur.
Alla berätta de på samma sätt och till punkt och pricka
lika som IL sjelf berättar. Dc börja helst med far och mor
och hemmet och barndomen och gå sedan lugnt och makligt
framåt i tiden, upprepa långa samtal ord för ord, dölja intet,
sticka in skildringar af bipersoner och tycka mycket om att
fläta in naturmålningar, hållna i få och enkla färger.
Bäst berättar i mitt tycke farbror Elis. Då baron Nils
börjar sörja alltför högljudt öfver sin olyckliga romankärlek,
som botas lätt nog, sä* finner den hjertinnerligt snälle
farbrodern med den sträfva ytan, som tinar, upp för första lilla
solglimt, en välkommen anledning att tala om sin lefnadshistoria.
Qch det är en vacker saga om den korta kärleksdrömmen i
«La haute chaumière» der uppe på Alperna, en saga, som far
ett ännu vackrare slut, då de båda, som i ungdomen älskat
hvarandra, sitta grånade och gamla men med samma känslor
som förr och blicka på det unga paret, som skall begynna
lifvet, bli lyckligt och äfven göra de gamla lyckliga. Ty
kärleken hör ungdomen till, och Elis är nöjd att i stället fa
sin drömda bruds hjertas hela vänskap, som ej begränsas
af någon ålder, utan når in i evigheten.
I sina första delar har H. någon gång roat sig med att
stänga sig inne mellan fyra väggar i sitt arbetsrum och
fantisera i hop en idyll om gamla palats med dunkla korridorer
eller om täcka gamla trädgårdar med en lekande barnskara
och en förtjusande lefvande genius, — eller har hon i en ny
form knådat till den urgamla historien om en ung flicka, som
i karlkläder flyr ifrån sitt hem, råkar ut för en ung ädelsinnad
man, som broderligt tar den utflugna fågeln om hand och
reser med henne genom södra Europa, under hvilken färd de
småningom blifva kära, leka blindbock med hvarandra en liten
tid och till slut gifta sig.
Till södern flögo då — och flyga* kanske än — hennes
tankar gerna. Visserligen är det roligt att följa henne ned
till det eviga Roma, att sitta i den svala ateliern eller att fly
ut till Sabinerbergcn, höra Tivolis cascateller brusa öfver sitt
hufvud, vallfärda till gamla kyrkor, då fester firas der, och i
den gamla påfvestaden taga del i de ungas skugglösa lif.
Hvilka lyckans gunstlingar, dessa unga konstnärer, som ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
