Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34» ströftäg i vår unga literatur.
beta utan minsta oro eller tvekan, som munhuggas om de
gamla mästarne, skänka utan betänklighet bort åt kamrater de
penningar, de ej för stunden behöfva, och prisa fördelen af
att ej vara bundna af något förslappande stipendium från
hemlandet.
Visst kan detta sällskap och denna ort vara intressanta
nog, men säkert önskar mer än en läsare i likhet med
hjelt-innan i novellen Flickan med slöjan, att Berger ej skulle ha så
mycket att förtro åt lilla fru Nina utan i stället skynda på
med frieriet till sin afgudade Viktoria.
Hvarje del’ af H:s noveller betecknar ett framsteg.
Berättelserna blifva mera fängslande och mindre ordrika, blicken
mera öppen, själslifvets skiftningar finare framstälda,
naturskildringarna mera målande — i En natt i jagttiden äro de
riktigt förträffliga — och i Paul Erlings lustfärd gömmer sig till
och med en liten originel tanke och en vacker ansats till
psykologisk skildring, som dock snart klippes af.
Det är som bekant i att skildra qvinnans lif, som H. har
sin styrka. Hon har gifvit oss flera goda damporträtt,
verkligt goda. Men som det är tnågonting med en riktig qvinna,
som vi män aldrig lära oss förstå», så är det lätt förklarligt,
att deras bilder någon enda gång kunna synas oss litet
dimmiga. Hvad är att säga om Olga — I dyningen heter
berättelsen, der hon förekommer — som af begär att få vistas i
den persons närhet, som hon älskar och (märk!) hoppas kunna
draga till sig, gifter sig med dennes broder och i åratal
hycklar för honom en kärlek, som hon ej eger? Hon, som
mött hans frieri med ett så hjertligt småleende och sagt:
«Det tycker jag du kunde ha hittat på att fråga mig om för
länge sedan». Hon som glades så högt åt utsigten att under
några veckor få vara ensam med sin man ute på kusten:
t Alldeles ensamma, vi två! Jag trängtar så förfärligt efter det».
Och likväl älskar hon honom aldrig utan älskar en annan, —
en omständighet, som ej hindrar henne från att eftertryckligt
försäkra, att hon är lycklig. Är hon ten riktig qvinna», så
må vi män ursäktas, att vi ej kunna förstå henne.
En ovanlig företeelse hoppas vi, för vårt otäcka köns
skull, att Evas dotter, lilla Anne-Marie, måtte vara, hon som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
