Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 66 ströftåg i vår unga literatur.
svärmor handen och ber med barnsligt behag att fä bli
hennes dotter. «Lär mig att bli god och sann som ni sjelfva».
Ett ord om, huruvida Ester tror, att hon kan bli lycklig
som Helges hustru, om ej hennes lust för teatern ... Då sliter
sig Ester lös, hon har en hemlighet, som måste döljas, hon måste
föra samtalet öfver till andra ämnen: Téet kallnar ju, medan
hon ställer till scener. Det goda intryck, hennes berättelse
väckt, går totalt förloradt. Hon pratar och skämtar, van som
hon är att fä säga allt hvad hon vill och att innehafva
scenens förnämsta plats. Hon sänder gossarna på ärenden,
talar om att röka cigarr och vill dansa, begår omedvetet stora
taktlösheter och lyckas ej att slå an på familjen. Denna
finner alls icke den koketta varelsen så förtjusande, som
fästmannen bedyrar att hon är.
Ett naturbarn är hon i vidunderlig grad. Hennes
uppfostran må ha varit aldrig så bakvänd, så borde hon dock
första det opassande i att, medan familjen superar, komma
ned i salongen, iklädd sin nattdrägt, «som klär henne så bra»,
för att fa språka i lugn och ro med sin fästman, att der lägga sig
på en soffa och be honom sitta bredvid och hälla hennes hand.
Innan hon lärde känna Helge, var hon olycklig. Hon
ryste sedan vid tanken på, att han skulle lära känna hennes
hållningslösa karaktär i grund och botten, hon önskade att
kunna bedraga honom hela lifvet igenom och dolde ej för
honom denna önskan. Hon har ju vuxit upp till osanning
och vet sjelf ej, när hon är sann eller ej, när hon är
uppriktig eller utför en roll, ty tden största konst liknar mest
naturen». Hon ryser för den stund, då fästmannen skall
upptäcka hennes hemlighet och ber honom vara barmhertig, om
han finner, att hon ej varit fullt uppriktig, ty fast hon så
gerna ville vara det, kan hon dock ej lofva. Och ögonblicket
efteråt slår hon bort de allvarsamma tankarna, som äro föga
lämpade för henne, jollrar om hur huslig hon skall bli, lägga
bort smink och löshår och vara honom värdig.
För ett ögonblick kan hon vara sann, och då hon hvilar
sitt lilla hufvud vid Helges bröst och känner hans kyssar på
sin panna, då tycker hon sig kunna försaka hela verlden för
honom, ty hennes kärlek är sann och ren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
