- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
381

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NICCOLÖ MACHIAVELL I,

87

drar sig, vanrykte för nidskhet; derför bör en herskare ej bry
sig om att till en början anses för snål, ty sådant bättrar sig,
och med tiden anses han alt frikostigare. — Är det fråga om
stränghet och mildhet, så bör en herskare ej häller bry sig
om att anses för sträng, om han blott kan hålla sina
undersåtar till endrägt och trohet: med ytterst få exempel till
varnagel blir han mildare än sådana, som af för långt drifven
barmhertighet låta oordningar fortgå med åtföljande rof och
mord, ty sådant skadar hela samhället, medan afrättningar,
som herskaren befaller, endast skada de enskilde. I
sammanhang härmed företages den frågan, om det är bättre att vara
älskad än fruktad, eller tvärtom. Bäst vore nog att vara båda
delarne; men, eftersom de svårligen kunna förenas, så är det
långt tryggare att vara fruktad än älskad, när endera delen
skall saknas. — En hvar förstår hur berömligt det är af en
herskare att hålla tro och lofven, handla ärligt och ej med
list; men — samtidens erfarenhet visar huru de herskare
uträttat stora ting, som föga bekymrat sig om ordhållighet,
utan förstått att med list vrida menniskors hjärnor, och sedan
fått öfvertag öfver dem som litat på deras redlighet. En
herskare far derför lof att vara på en gång räf och lejon: räf
för att varsna och undgå snarorna, lejon för att skräma
vargarne; och följaktligen hvarken kan eller bör en klok
herskare hålla sitt löfte, när sådant skulle lända honom till skada
och de anledningar upphört, som kommo honom att gifva
löftet. Vore alla menniskor rättrådiga, så vore denna
föreskrift icke god; men, emedan de äro onda och icke skulle
hålla sitt löfte till dig, så behöfver icke häller du hålla ditt
löfte till dem. Och så vidare med allt annat: det bästa är
alltid det bästa och som sådant godt nog; men erfarenheten,
den hårda, obevekliga erfarenheten visar så ofta, att det bästa
är fiende till det goda, och derför är det klokast att ej sätta
målet för högt, utan nöja sig med att helt enkelt vara god,
— så god man kan och omständigheterna det medgifva.
Efter några vinkar om åtskilliga andra saker, såsom huru en
herskare bör bete sig för att förvärfva anseende, om
statssekreterare, om undflyende af smickrare, om anledningen till
att de italienske herskarne förlorat sina stater, samt ett märk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:23:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free