Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
NTCCOLÖ MACHIAVELLI.
värdigt kapitel om ödets inflytande på menskliga
angelägenheter och huru vidt man kan motstå detsamma, slutar boken
med en uppmaning att befria Italien från utländingarne eller,
som M. på äkta romerskt vis uttrycker sig, från barbarerne.
Liksom arbetet i sin helhet är tillegnadt Lorenzo di Piero de’
Medici, så är särskildt denna sista uppmaning stäld
omedelbart till honom, och vältaligare, varmare, ädlare ord hafva
aldrig strömmat ur en fosterlandsväns hjärta.
Detta är i korthet hufvudinnehållet af den beryktade
boken om Herskaren. Att den icke strax gjorde så synnerligt
uppseende kan förklaras deraf, att den ej trycktes förr än
efter M:s död; men äfven sedan väckte den till en början sa
ringa anstöt, att den kunde utgifvas i Rom med tillståndsbref
af Klemens XII, och Sixtus V satte sådant värde derpå, att
han gjorde ett utdrag deraf, hvilket, såsom skrifvet med
påfvens egen hand, länge rådfrågades framför andra handskrifter.
Sannolikt har Sixtus dock gjort detta utdrag i yngre dagar;
ty redan 1558 uppförde den påfliga kurian M:s arbeten i
förteckningen öfver förbudna böcker, och längre fram under
Tridentinska kyrkomötet blef det belagdt med bann och anatem
att läsa dem. Stormen kom först från norra sidan om
alperna, och jesuiterne voro de som upphofvo det värsta
skränet, huru pass grundadt på sak kan man förstå deraf, att
Pos-sevino, en af de argaste, aldrig läst boken om Herskaren,
hvilken han så häftigt fördömer, något som till fullo bevisas deraf,
att han anför ställen som als icke finnas deri, och citerar i:a,
2:a och 3:e boken, medan, som bekant, arbetet är indeladt i
26 kapitel. Försvarare och loftalare saknades väl icke häller;
men i allmänhet gäller ända till början af detta sekel Ugo
Foscolos yttrande, att M. var mer älskad och hatad än
verkligen känd. Kom så Macaulay med sitt briljanta Essay, deri
lian förklarar sig känna fa böcker i verlden, hvilka röja en
sådan ädelhet i tänkesätt, en så ren och varm
fosterlandskärlek, ett så klart begrepp om medborgares rättigheter och
skyldigheter som M:s, på samma gång han säger sig i alla de
många delarne af hans verk ej hafva funnit ett enda uttryck,
som visar, att förställning och trolöshet någonsin synts honom
vanhederliga. Macaulay tviflar ej ett ögonblick, att dessa verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
