Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICCOLÖ MACHIAVELL I,
383
blifvit författade fullkomligt bona fide och med ändamål att
rädda Italien från det öfverhängande förderfvet; hvad som i
dem upprör vår tids sedliga medvetande beror enligt honom
derpå, att M. var ett barn af en annan tid och framför alt af
ett land, der detta medvetande efter hand blifvit så förstördt,
att man icke kände ringaste betänklighet att använda list och
bakslughet för ernående af hvad man icke på annat sätt kunde
vinna gentemot nordbons råa kraft, och af denna grund har
också M. helt obcsväradt sökt sätta sin tids gräsligheter i
system och upphöja dem till politiska elementargrundsatser.
Denna Macaulays uppfattning rönte länge odeladt bifall, äfven
i Italien, tills Zambelli i viss mon vederlade densamma genom
att uppvisa, hurusom det sedliga medvetandet vid samma tid
icke stod högre i andra länder, att italienarne hvarken kunde
tillegna sig eller låta påbörda sig den tvetydiga äran att hafva
varit mästare i alt slags svek och förställning, samt att
följaktligen icke häller M. finge uppfattas som typisk i detta
hänseende eller hans arbeten bedömas frän en sådan
synpunkt. Men, har än Zambelli lyckats rentvå sitt folk från
den nämda skamfläcken eller åtminstone häfda att «man är ej
sämre, när man är som andra», så har dock M:s personlighet
icke vunnit på hans framställning, isynnerhet när det gäller
att förlika hans olika åsigter om monarki och republik, så
som de blifvit uttalade dels i Herskaren, dels i Betraktelserna
öfver Livius. En sådan förlikning blir för Zambelli i själfva
verket omöjlig: enligt honom skulle hos M. kärleken till
republiken hafva skiftat med kärleken till Italiens oberoende,
som måste förverkligas medels den monarkiska enheten;
händelserna skulle ha väckt till lif än den ena, än den andra af
dessa känslor; liksom de italienska städerna vacklade mellan
republik och monarki, sä skulle på samma sätt
statssekreteraren hafva vacklat i sina praktiska åsigter, icke af svagt och
flygtigt sinne eller skamlig egennytta, utan efter hvad han
ansåg det allmänna bästa fordra, och på detta vis skulle under
Italiens då så ombytliga öden äfven ombyte af åsigter hos
honom hafva varit det beständiga. Det är klart, att enligt
denna uppfattning M. skulle hafva varit beständig endast i sin
obeständighet, och lika klart är att han sålunda beröfvas all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
