Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
NTCCOLÖ MACHIAVELLI.
hållning både i förstånd och vilja. Ännu hårdare har han
bedömts af Cesare Balbo, hvilken, långt ifrån att bruka
Zam-bellis skonsamhet i fråga om M:s motiver, helt enkelt förklarar,
beträffande boken om Herskaren, att dessa motiver varit två:
det ena personligt och lågt, att ställa sig in hos de furstar, som
störtat den republik han tjänat; det andra offentligt och ädelt,
Italiens oberoende; men att det första varit lumpnare än
någonsin, och att det andra förnedrats genom de föreslagna
medlens skändlighet. Enligt ännu en annan åsigt,
fragmentariskt framstäld eller snarare antydd af Ugo Foscolo och för
ett par år sedan ånyo upptagen af Gaspar Amico, skulle M:s
verkliga tänkesätt innehållas i Betraktelserna öfver Livius, och
boken om Herskaren vara — en ironi!
De nämda biscorsi eller Betraktelser öfver Livii första
dekad sönderfalla i tre böcker, af hvilka den första afhandlar
Roms begynnelse och statsskickets utveckling, den andra de
yttre angelägenheterna och väldets utvidgning, den tredje vissa
individers inverkan jrå Roms förstoring i inre eller yttre
måtto.
Metoden är densamma som i boken om Herskaren:
forntidens ställningar och förhållanden jämföras altjämt med de
moderna, och ingen kan trognare än M. hafva stält sig till
efterrättelse Livii egna ord till sin läsare: inde tibi tuæque
reipublicæ quod imitare capias; inde fædum inceptu, fædum
exitu, quod vites. Det visar sig lätt att M. i mångt och
mycket ger det gamla Italien priset framför det unga, och
han har till och med, för att ej synas alt för mycket eller alt
för ovilkorligt vara en laudator temporis acti, ansett nödigt att
i inledningskapitlet till andra boken inlåta sig på en
undersökning, huru det egentligen månde förhålla sig med det då som
alltid vanliga talet om edén gamla goda tiden». M. kan så
mycket tryggare anställa en sådan utredning som han i hvarje
enskildt fall ger skäl för sina omdömen, de må gälla hvem
som hälst eller hvad som hälst, och han har dessutom redan
i arbetets början på sitt vanliga klara och öfvertygande sätt
angifvit grunderna för sin uppfattning i dess helhet. «När,
säger han der, jag besinnar huru mycken heder egnas
forntiden och hurusom ofta, för att icke tala om några andra exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
