Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICCOLÖ MACHIAVELL I, 92
i den förra, som väckt så mycken anstöt och förargelse,
återfinnas i den senare, stundom nästan epigrammatiskt
tillspetsade, t. ex. när det en gång (II, i o) heter att det icke, såsom
allmänt påstås, är guldet som är det nödvändigaste till ett krig,
utan goda soldater, ty guld förslår icke att skaffa fram goda
soldater, men goda soldater förstå nog att skaffa fram guld;
eller när vid andra tillfällen ett kapitels innehåll
sammanfattas i slutsatser sådana som denna: «Det är nog att bedja
en menniska om vapen, utan att just säga: jag vill slå ihjel
dig med dem; har man dem väl i hand, kan man ju sedan
göra efter behag» (1,44). Sådana yttranden, så
oförblomme-radt framstälda, såra den moderna anständigheten och
förefalla henne fräcka. Också ansåg sig Fredrik II af Preussen,
i sin egenskap af på en gån g furste och filosof, särskildt
manad att taga M. i upptuktelse för hans Principe, att «göra
sig till mensklighetens målsman emot detta vidunder, som vill
förstöra henne», och han har ej sparat på de häftigaste
deklamationer, der monstre, tigre, fourbe, scélérat, m. fi. äro de
benämningar som ideligen tilläggas M. Fredrik II var
kronprins, när han hängaf sig åt dessa mennisko vänliga
utgjutelser, och det är egnadt att väcka både ömkan och löje, när
man ser, huru efter det Voltaire strukit de starkaste
uttrycken, han som konung ändock ville desavouera äfven den så
förmildrade redaktionen, och huru, efter att först hafva gjort
sig til’ riddare för anständigheten, han sedan fann sig af sitt
samvete oförhindrad att inlåta sig på en mängd transaktioner
sä beskaffade, att M., om han då lefvat, visserligen icke ett
ögonblick skulle hafva tvekat att tillerkänna honom en plats
i jämbredd med Ludvig XII, Ferdinand den katolske och
och Cesar Borgia. Fredrik II har altså i sina gerningar
gifvit M. den bästa upprättelse för sina fula ord, och
efterverlden skall kanske döma, att en liknande upprättelse vederfarits
honom äfven i vår tid pä snart sagdt hvarje blad af den moderna
politikens häfder. Vill man göra M. rättvisa, så får man af
honom knapt fordra sedlighet i kristlig mening; ty hvarifrån skulle
han hafva fått den? Han lefde i en andlig atmosfer, som var
mättad och öfvermättad af klassisk hedendom, på en tid då
t. ex. det på fullt allvar kunde sättas i fråga att fa Plato
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
