Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICCOLÖ MACHIAVELL I,
387
kanoniserad som kristet helgon, dä en kardinal kunde varna
en vän för att läsa Pauli epistlar, emedan de voro skrifna
på så dåligt språk, då en kyrkans öfverste herde kunde
svärja icke vid Gud alsmäktig, utan «per deos immortales, per
Jovem optimum maximum». Hvad var väl på denna tid
kristendomen annat än hedendom under andra former? Och
äfven i våra dagar, tre sekler efter reformationen, hvad är den
väl annat för det stora flertalet i de katolska länderna, der
jungfru Maria, Jesusbarnet och en skara af helgon, dem ingen
räkna kan, åkallas långt andäktigare än den ende Guden?
Der kan vara sed och anständighet, d. v. s. ett till och med
strängt iakttagande i yttre måtto af seden, ett underkastande
under densamma som en utifrån gifven lag; men der kan
knapt bli tal om sedlighet, och allra minst i Italien under
slutet af XV:e och början af XVI:e århundradet. Detta
förhällande är så allmänt kändt och erkändt, att bevisningen derför
på detta ställe kan inskränkas till M:s egen klagan (Disc. 1,12),
att «folken hafva mindre religion i samma mon de äro
närmare kyrkan i Rom, religionens hufvudsäte», och att «genom
de dåliga föredömena från det påfliga hofvet Italien mist all
gudsfruktan och all religion». M. stär således i fråga om
sedlighet och religion på rorfierskt-antik ståndpunkt: det goda
är för honom liksom för romaren det nyttiga,, på samma sätt
som den senares «pulcrum, honestum» för honom icke är det
sedligt sköna efter våra begrepp, utan det som ter sig väl i
förhållande till den romerska sedens fordringar och till fullo
motsvarar dessa. Häraf kan det förklaras att det, långt ifrån
att väcka betänkligheter, tvärtom är godt att på hvad sätt
som hälst, med väld eller med list, ifall detta är säkrare, göra
sig af med en fiende liksom med hvarje annat skadedjur, och
att det icke häller kränker seden, anständigheten, om blott
det sker med en viss belefvenhet, utan onödig grymhet. Hvad
beträffar religionen, kunde hon vid sådana förhållanden för M.
ej blifva annat än en statsinstitution, men som sådan egnar
han henne vid flera tillfallen det största erkännande (Disc.
l,ii, 12, m. fl. st.)
M. är altså i fräga om moral och religion sig lik både i
boken om Herskaren och i Betraktelserna öfver Livius. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
