Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
ströftåg i vår unga literatur.
vande barn, fäller eld i dess bädd och aflägsnar sig utan att
märka hvad hon gjort*. -Gumman kommer händelsevis in igen,
räddar barnet och vinner Elisabets kärlek. I bådas känslor
för Edvard och för den lilla mötas de båda mödrarna, och
Elisabet, som af monologerna lärt känna den gamlas sinnelag,
ser henne nu i en alldeles ny dager, «stor i sin sjelfuppoffring,
modig i sin kamp». Sjelf, det vet hon, skulle hon för Edvards
lycka kunna göra allt utom det att lemna honom. Nu är det
hon, som håller qvar hans gamla mor, nu skall denna få det
allra vackraste rummet i* det nya hemmet.
«Hårdt är ej allt, som hårdt synes, mycket godt bor
under stolt yta, och mycket måste dem förlåtas, som mycken
kärlek hafva.»
Såsom synes, är motsatsen bra tänkt mellan de båda
qvinnorna, som dela den något färglöse Edvards hem, men
nog finnàs de, som tvifla på, att denna motsats mellan
grefve-dottern och bondgumman någonsin skall kunna jämnas ut
helt och hållet.
Fröken Elisabet kunde ha blifvit ett verkligt godt arbete,
om dess författarinna blott kunnat beherska sitt stoff. Sådant
stycket nu föreligger, har det stora tekniska fel och är mera
novellistiskt än dramatiskt.
Och hvilket språk! ’
De unga tu ha upptäckt sin spirande kärlek. Tror någon,
att deras hjertan äro så fulla, att orden dö på deras läppar
eller våga sig fram blott i korta utrop, i afbrutna satser?
Nej, de äro båda afundsvärdt lugna och de ha mycket att
säga hvarann, undra, om det är kärlek, som yttrar sig på
detta sätt, bekänna,’att de länge tänkt öfver det ordet, och
tala långa svarfvade meningar, sådana som ej ens jordens störste
pedant sagt i ett sådant ögonblick till den flicka, han älskade.
Då Edvard påstår, . att de måste skiljas, frågar lilla
Elisabet:
«Ni älskar mig? Men hvarför skola vi då skiljas? Hvad
göra väl andra, som älska hvarandra? Skola de alltid skiljas?
Säg? Säg?»
Edvard. cElly, Elly!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
