Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
literatur.
oskuld - och i så fall: hvartill skulle hela diatriben tjena? Då
emellertid saken är en vigtig principfråga och af förf. göres till
hufvudsakliga ändamålet med hans lilla bok, så kan det vara skäl
att gifva sig in derpå. Det blir förf:s fel, om vi oupphörligt
nödgas staka oss fast i frågetecken.
Förf. söker först försvara personliga utfall öfver hufvud på
den grund, att satiren eljest icke kännes träffande. cAngrip
svaghet och fel» — säger han — «men gör det så, att ingen särskild
person, inga särskilda korporationer behöfva känna sig träffade, så
kan du blifva ryktbar som en stor, bestraffande, mäktig ande —
så kan du få höra, att du väckt ditt folk ur dess dvala (ehuru
det nog fortsätter att sofva lika godt som förut). Men skrif så,
att verkligen ett antal personer måste utbrista: cdetta träffar ju in
på oss, sådana äro vi verkligen,» och din lön kommer att blifva
hatets och småsinnets i broderlig endrägt företagna angrepp».
Antaget nu att detta vore riktigt, så får man emellertid alls icke veta,
hvari förf. anser en dylik satirs välsignelse bestå. «En satir som
icke stöter eller sårar» — menar han — «den kan ju icke vara
af någon verkan», men han glömmer att omtala hvad verkan
han åsyftar, ty någon annan sådan finnes icke omnämd, än chatets
och småsinnets angrepp», och dessa kunna väl icke lända någon
till välsignelse?
Detta är förf:s första underlåtenhetssynd j den andra kommer
straxt efter. «Man skulle då vara frestad antaga» — säger han —
«att under slika förhållanden det måste vara starka skäl som förmå
en författare att egna sig åt denna art af verksamhet». Ja
visserligen. Men är hr Staaff verkligen nog naiv att aldrig hafva
kommit på den tanken, att bland de »starka skäl», som förmått
Strindberg — icke att öfver hufvud sammanskrifva «Det nya riket»,
hvilket som en glänsande kaustik kulturskildring i det hela har
stort värcle, men väl att deri inmänga åtskilliga onödiga personliga
dolkstötar, kunnat ingå ej blott cpligtkänsla» utan äfven
personlig hämdlust? Man är dock berättigad till en sådan misstanke
på grund af det sällsamma faktum, att jämt de i «Nya riket»
värst åtgångna äro de som förut varit mest elaka mot S. i sin
kritik. Och äfven medgifvet att sjelfförsvar är tillåtet, så är det
likväl bekant, att subjektiv hämd icke plägar skapa objektivt sanna
lifsbilder, minst genom uppenbart osanna beskyllningar mot
individer, som äro altför påtagligt utpekade för att någon tvekan
mellan de af hr Staaff beställsamt föreslagna «typer», med «ett drag
från hr A., två från hr B., ett från hr C.» etc., alls kan komma i
fråga. Hvartill förf:s omständliga typiseringsförlag skola tjena kunna
vi ej inse, då svårligen någon lär motsäga eller har motsagt dem:
det är icke typernas missteckning, det är de tydligt utpekade
personernas som man klandrat, och i tydlighet lara väl signaturer
sådana som «Ballhorn,» «W. C. D.» m. fl. lemna intet att önska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
