- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
578

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

578

måieasn luther.

förnimmelser upplefvas väl mer eller mindre i hvar tidsålder,
åtminstone af stormännen, af dem, hvilka känna djupare frr
det hela och vilja våga något för det allmänna. I andra
tider är den känslan mera allmänt utbredd. Månne icke vär
tid just är en sådan? Man vill framät, men förmår det icke.
Man söker den fasta punkten, der foten, kan finna stöd och
% steget tagas kraftigt och säkert mot evighetsmålet. De
saknas ej, som tvifla, att en sådan fast punkt står till finnandes.
Men vi icke så. Vi veta, hvilken den är. Ty hvad var det
som återgaf verlden lif, när vid antikens afton, sedan
paradisets Gud redan länge varit förgäten, man till sist blef varse
och började klaga, att den store Pan var död? Hvad var
det som öfver verlden åter lät ’dag gå upp, när i medeltidens
skymning hotade med hemsk natt? Jo, det samma som i
begynnelsen kallade verlden till lif, då det första gången hette:
varde ljus, och da- vardt ljus: då menniskan skapades till
Guds beläte. Hvad var detta väl om icke kärleken, som är
starkare än döden, den himmelske Fadrens kärlek i den
enfödde Sonen, den kärlek som kallar oss till Guds barns
herliga frihet?

Här är den punkt belägen, från hvilken verldens hela
ställning kan förändras. Liksom det gifves icke någon
menniska utan samvete, så gifves det också ingen, hvilkens hela
lif icke hänger på samvetets allmänna grundförhållande till
Gud och verld; änskönt det väl må sägas, att för somliga
den säregna begåfningen och kallelsen ligger i den
omedelbara gudaktighetsöfningen, för andra icke så. Törhända
gifves det ock vissa tidsåldrar, hvilkas säregna uppgift ligger
på något af det verldsliga lifvets områden. Säkert är det
dock för vissa skeden af historien kännetecknande, att arten
af deras förvecklingar blotta det innerligaste sammanhang
med den stora religösa frågan om frihet i förhållande till Gud
och verld. Månne icke vår tid är en sådan? Men om så är,
må det då också sägas, att Mårten Luthers åminnelse i en
välsignad stund möter oss. Måste ej en hvar, som i sitt inre
känner, att han af Gud ursprungligen är skapad till frihet och
icke till träldom, till en frihet som bör utbreda sig öfver
men-niskolifvets alla förhållanden, af hjertat prisa Herren i him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:23:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free