- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1883 /
633

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

literatur.

.633

Reg. 7. »Teckenords värde» är en ganska vigtig paragraf.
Med teckenord menar förf. ett sådant, som står såsom tecken för
något grammatikalisk förhållande eller såsom suppleant för annat
ord. Enstafvigt teckenord är, säger han, i regeln svag stafvelse,
och äfven om två, till och med tre sådana följa på hvarandra,,bli
de alla svaga,, »om ock stundom ej fullt lika svaga». Det sista
uttrycket antyder att en rangskilnad i svaghet likafullt eger rum
mellan teckenorden inbördes, och denna skilnad bestämmer förf.
så, att svagast är 1 artikeln, därnäst i ordning: 2 prepositionen,
3 pronomen, hjelpverb, 4 konjunktion, 5 annat teckenordsartadt
stående ord. — I vers — säger förf. — uppstår härvid stundom
konflikt mellan det obundna uttalet och den mer mekaniska regeln
2; »men att konflikten på detta svaga gebit dock ej är farlig,
framgår bäst deraf, att sagde lagar- kunnat bli så allmänt tillämpade,
och att deras tillämpning vid versers författande sällan förleder till
oriktigt uttal af de derefter konstruerade verserna». Vi taga fasta
på detta medgifvande, som är öfverraskande liberalt, jämfördt med
de väl stränga versgranskningar, förf. verkställer på slutet och
hvartill vi straxt skola komma.

Reg. 8. Slutligen verkar någorlunda förstärkande äfven ett
ords ställning näst före inskjuten mellansats eller adverbial.

Förf. genomgår därefter i detalj alla enstafviga ordklassers
ordföljdsvärde, och sammanfattar till sist hela resultatet i följande
hufvudnyckel:

Stark stafvelse i ordföljd är: a) substantiv (utom då det står

1 apposition eller för att beteckna mått, vigt, antal, sort) — b)
adjektiv (utom då det står teckenordsaktigt) — c) räkneord (utom
när det tillsamman med sitt substantiv bildar en benämning; när
ingen vigt ligger på antalet; när flere räkneord följa hvarandra
och dervid i attributiv ställning det sista, i predikativ ställning det
första — d) interjektion — e) verb utan utvecklingsord — f) verb
med omedelbart följande svagt utvecklingsord — g) prep. till
objekt-form af pronomen — h) starkt adverb. — Förstärkt blir svag
stafvelse enl. förut nämda regler.

Svag stafvelse i ordföljd är: a) teckenord, d. v. s. art., prep.,
pron., hjelpverb, adverbialt teckenord, konjunktion (se ofvan deras
inbördes svaghet) — b) finit verb till infinitiv — c) verb, hvilket
till adverb, objekt eller predikatsfyllnad står mer eller mindre
såsom blott verbaliseringstecken — d) verb med annat
utvecklingsord — e) svagt adverb.

Oviss stafvelse i ordföljd är: a) stafvelse förstärkt enl. reg.

2 eller reg. 8, i synnerhet när fler än tre svagheter följa
hvarandra — b) ord förstärkt genom öfverstyrka, när denna ej är
alldeles oundviklig — c) af, i, mot, åt; bort, fram, hem, hop, hän, in,
ner, upp, ut; dit, hit, stående till verb, när starkt börjande
ackusativobjekt omedelbart följer — d) uti sammanstälda prepositioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:23:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1883/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free