Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
literatur.
vant sig vid den trokaiska rytmen, så skall det själfmant ifylla de
tonstafvelser som deklamatorn försummar och icke göra den
ringaste anmärkning, så snart nämligen dessa stafvelser verkligen äro
sådana, att de kunna äfven i prosa få ën lindrig ton. Och att
detta är fallet måste ju förf. medgifva; ty »står» är dels verb, dels
är det omgifvet af svagare stafvelser, och »du» får ju ovilkorligen
enl. anm. pag. 16 en »half förstärkning» (att denna halfva
forstärkning icke skall vara »tiilfyllestgörande» låter sig ej inses, enär
i vers hvarje förstärkning är fullt tillfyllestgörande). Det är nu
en gång här fråga om vers, icke om prosa; och hvarför förf. skali
äflas att vilja försöka tillämpa blott prosodiska lagar på metern,
kan jag ej förstå. Meningen var ju väl dock endast att visa, det
den metriska betoningen icke får strida emot en prosaiskt möjlig
sådan. Och det gör den icke här.
Förhastadt är det därför ock af förf. att kalla dylika
betoningar för »licentier», såsom skett sid. 137 i fråga om det i vers så
ofta betonade »och». Det kan ju hända, att hvad som prosodiskt
förefaller »osäkert», kan inom metriken få sitt fullt säkra stöd; men
då är det ej längre någon licens (oafsedt att redan förfrs uttryck
»nödvändiga licentier» innebär en contradictio in adjecto). Jag
trotsar hvarje aldrig så litet känsligt öra (och för andra skrifver
man icke vers) att kunna stanna i osäkerhet om betoningen af
»och» i följande exempel:
Lustigt öfver slätten spänner
vintern sina hvita tält,
och den häpne åbon känner
knappast sina egna falt. —
Hade däremot den med »och» börjande versen inledt poemet, så
medges att läsaren en stund kunde tveka, huruvida han hade
framför sig en trokaisk betoning eller till äfventyrs en anapästisk, om
hvilken senare förf ganska riktigt (s. 159) säger, att den i vårt
språk är i allmänhet mycket osäker. Förf. har sålunda med
dylika exemplifika tioner på sin höjd ernått, att skalderna hädanefter
torde ned lägga särskild omsorg på sina .begynnelse verser.
Men större resultat skall förf. med säkerhet vinna genom sina
utredningar öfver sådana misslyckade versexempel, som stå i
bestämd strid mot hans prosodiska regler. Jag hänvisar blott till det
förträffliga räsonnemanget öfver Nicanders verkligen fula trokäer:
Norrman! du kan dig ej resa,
och jag kan ej döda dig,
där första versen snarare vill läsas daktylisk än trokaisk, och den
andra därigenom blir ännu osäkrare än den redan i sig är.» Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
