Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 SEGERSVÄRDET.
Sif gick orolig för den oundvikligt förestående samman-
drabbningen mellan Od och Mann. Ehuru menniskoson hade
Midgårdshjelten begåfvats af samfadern Tor med krafter, vär-
diga en åsagud, och i en öfvermägtig fara skulle åskans herre
ofelbarligen rädda honom med Mjölners blixt. Men om Od,
innan han ginge mot Mann, hade frälsat Fröja? Då borde ju
Tor tveka att lyfta hammarn mot Åsgårds välgörare. Sådane
tankar hade Sif, då hon ålade Od att uppsöka och hemföra
vanadisen.
Då Ull hörde, att Od fått detta ärende, ville han följa
brodern och dela hans äfventyr. Han tyckte, att då Od hade
att efterleta Fröja, borde han, Ull, hafva att efterleta Fröj.
Sif svarade, att derom var ingenting siadt; dock vore det till-
börligt, att bröder delade faror med hvarandra. : Derför sam-
tyckte hon till ynglingens önskan. Då insåg Od, att hon
menade väl.
När Egil hemkommit, förde han sönerna till sin under-
jordiske skattkammare och begåfvade dem med hjelmar, bryn-
jor och svärd från Valands smedja. Slagfinns och Egils un-
derbara sköldar, som kunna varda till skidor, isläggar och
båtar, skulle ynglingarne medföra. Under dagarne, som före-
gingo affärden, lät Egil på lekvallen sina ättlingar fresta alla
idrotter, i hvilka han sjelf var mästare, och han lärde dem
mången list, hvarmed en snartänkt och spänstig kämpe kan
öfvervinna en vida starkare motståndare. Men om Fröjs och
Fröjas vistelseort sade han icke ett ord, och det är väl san-
nolikt, att han sjelf ej mera visste hvar de voro gömda.
För afskedsmåltiden hade Sif med möda och lönlig kun-
skap tillredt en visdomsrätt. Hon kunde icke afhålla sig från
att ställa den så på bordet, att anrättningens kraftigare del
kom framför Ull. Men Od, hvilken som äldre broder först
tog för sig af maten, fick, när han smakat den, visdom nog
att märka Sifs uppsåt; han svängde guldfatet om och tilleg-
nade sig hvad hon hade ämnat åt den yngre. Då bekände
hon, att hon varit svag och visat mannamån, och bad Od
aldrig öfvergifva eller ringa akta Ull, som nu skulle vara ho-
nom så underlägsen i visdom. Od genmälde, att ju visare
han vorde, dess kärare måste han hålla en ädel broder. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
