Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OCH PÅ AFRIKANSKA SPRÅK. 119
om sina frändskapsförhållanden blifvit undersökta af Almkvist
i hans redan nämnda skrift om semiternas pronomen. Förut
hafva de, så vidt jag känner, icke blifvit behandlade af någon
svensk, utom af den både i politiska och literära värf mång-
förfarne J. Gråberg af Hemsö, som (enligt uppgift i hans
själfbiografi) år 1818 till Vetenskapssocieteten i Upsala insände
en skrift med titel: Observations grammaticales et philologigues sur
les langues parltes dans le Maghrib-el-Agsså et principalement
sur les dialectes arabe, berbere et chelohe. Samma år publicerade
han i Lissabons k. Vetenskapsakademis handlingar Jndigagöes
sobre a lingua dos Berberos. Ingen af dessa båda förmodligen till
innehållet nära besläktade skrifter har jag sett; den förstnämnda
är, så vidt jag kan finna, ej intagen i Vetenskapssocietetens
trykta handlingar, men bevaras kanske ännu inom dess arkiv.
I egyptologiens historia eger Skandinavien ett ganska vac-
kert, om ock ej med många namn betecknadt blad.
Vi möta där först dansken Zoéga, född på Jutland 1755
af ursprungligen italiensk familj. Sin hufvudsakliga förtjänst
om egyptologien har Zoéga inlagt genom sin bearbetning af
koptiskan, den yngsta, med väsentligen grekiska bokstafstecken
nedskrifna formen af Egyptens språk.
Zoégas lärjunge i koptiska var den svenske diplomaten
J.D. Åkerblad. Denne gick ett ansenligt steg utöfver sin före-
gångare, då han först af alla europeiska forskare lyckades
dechiffrera och, genom jämförelse med den yngre koptiskan
delvis äfven tyda Egyptens inhemska demoziska skrift. Han var
också, enligt Lieblein, den förste som rätt läste något hieroglyf-
tecken; han påvisade nämligen redan före Champollion riktigt
ett par hieroglyfiska talgrupper. Åkerblads förtjänster på
egyptologiens område, högt erkända af utlandets vetenskaps-
män, hafva i Sverge väl ej alldeles varit bortglömda (de
framhållas t. ex. i R. v. Kremer’s En Vinter i Orienten, 1866)
men hafva dock hos oss först genom Lieblein kommit fullt
till sin rätt. Som utmärkt fenicisk paleograf har Åkerblad också
ett rum i den semitiska språkforskningens häfder.
Om N. G. Pallin, en annan med Äkerblad samtidig
svensk diplomat, och om hans fantastiska hieroglyftydningar
skola vi här ej tala. Vare det nog ’sagdt, att han i en egyp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
