- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
196

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 . EDMONDO DE AMICIS.

nament och monumentala former förefaller så prålande och
tröttar. All denna konst har utseende af en införd vara, som
står der af förlägenhet. Det är en öfverlastning, ett slöseri
af rikedom och lyx, en ansträngning för att vilja syzas. Det
är den rika staden, som köpt skönheten med guldvigt; det
smakar något af den efterapande och utstofferade köpmansfrun>.

Man ihågkommer härvid Ehrensvärds ord: «kolonner,
hvad gören I? — och förstår, huru italienaren strax ser det
oorganiska i våra nordiska konstansträngningar. — Sitt intryck
af engelsmännen, såsom de passera honom förbi på gatan,
skildrar han på ett ställe så:

«När det i Londom är litet smutsigt på gatan, fins det
många, till och med fina herrar, som vika upp byxorna lika-
som bönder, och det fins oändligt många, som bära lysande
buketter i knapphålet. Jag tillstår, att jag icke kunde låta
bli att draga på munnen, när jag ’såg — som jag ofta
såg — ett ovanligt allvarligt ansigte, buketten i knapphålet
och de uppvikta byxorna förenade hos samma person.

Hvad han i London mest gläder sig åt, är barnen, «dessa
kära engelska barn, som med rätta förtjena namn af’att vara
de vackraste och friskaste i verldem. De trösta honom för
äsynen af de många drinkare, som han möter, och hvilkas
djuriskhet fyller honom med fasa. Han säger om dessa en-
gelska barn, att de ha «munnar så röda, att man förundrar
sig öfver, hvarför foglarne icke komma och hacka i dem,» och
han slutar med att utbrista:

«Att jag icke tog med mig en hel famn full af dessa
barn, var endast derför, att jag verkligen icke visste, hvar
jag skulle göra af dem. Men en annan frestelse hade jag
icke kraft att motstå. En dag i Green Park fick jag fatt i
en liten en, som just gick mig förbi och gaf honom så många
kyssar, att han höll på att förlora andan, och då jag lemnade
honom igen åt barnflickan, som sprungit fram för att frälsa
honom, gjorde jag en bönfallande rörelse liksom för att säga
henne: förlåt, men det var mig ett behof!»

Hos De Amicis skall man, som sagdt, icke söka efter
statistiska uppgifter, historiska fakta eller undersökningar
angående sociala förhållanden. Han kan väl i förbigående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free