Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOO KLABAUTERMAN.
Och när en gång i vår du sitter
Bakom din fläktande gardin,
Skall ingen hviska in från gatan
Igenom fönstrets balsamin.
O grymma tanke! Tårefloden
Begynte åter flyta strid,
Men Katje ryckte till helt häpen —
Hvem suckade här tätt bredvid?
Mol ensam stod hon nyss på stranden,
Och nu satt här en späd figur,
Hopkrupen på en sjömanskista.
Det var väl bländverk eller hur?
Dock nej, i röda ylleskjortan
Han dröjde qvar i månens glans.
Gestalten var en liten pysslings,
Men ansigtet en gammal mans.
Grådaskig som ett torskskinn, skrynklig
Som sjuttiårig eller mer,
Han ringde med små korta barnben,
Som ej från kistan räckte ner.
Och med en långsuck liksom dragen
Ur djupet utaf jordens famn
Han mumlade: ack, stackars Timor!
Du kommer aldrig hem i hamn.
Blek af förfaran sporde Katje:
Hvem är du? Tala, jag besvär!
Hvad vet du om det skeppets öde,
Säg, menska — eller hvad du är!
Två matta, släckta ögonglober
Nu rigtades på mon som skalf,
Och hon förnam en ♦ röst som talte
Liksom i hennes öras hvalf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
