- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
131

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145 INTERMEZZO.

belt år har han varit oförmögen att arbeta; arbetslusten hade öfvergifvit den»
som inom fa år skänkt sina landsmän en hel rad af ypperliga arbeten. Nu
är han dock så pass återställd, att han åter kunnat bölja arbeta, och han
har begynt en samling noveller under den gemensamma titeln "Si tnuore
Till denna skola vi också återkomma, och vi tillägga blott nu, att Salvatore
Farina lofvat att för Ny Svensk Tidskrift skrifva noveller och meddelanden
om dagens litterära företeelser i Italien.

//. v. F.

Intermezzo.

De höllo på med deserten och väntade på kaffet.

Sedan hon i ett enda andedrag talat om tio olika ting
blott för att möjligen kunna upptäcka, hvart hennes herr gemåls
tankar förirrat sig, gjorde hon en liten min och tystnade. Han,
som blott med ett eller annat ord hade svarat på hennes tal,
märkte icke ens, att hon nu med afsigt teg, och hans tankar
fortsatte sin ensamma vandring.

Det gick icke alls.

Hon, jag menar signora Ermenegilda, insåg snart, att man
måste tillgripa ett heroiskt medel, och bröt för andra gången
tystnaden.

— Har jag berättat dig, hvad som hände i morgse?

— Nej. .. hvad var det som hände dig?

— Jag gick på corsön. .. jag kom just från handskboden,
nej från ... vänta litet...

Signor Krmenegildo (så hette mannen) vågade naturligtvis
ej att röra på sig, när han så blef uppmanad att vänta; visst
icke. Han väntade en stund. Ermenegilda sade ej ett ord.

Då gjorde den arme mannen en heroisk ansträngning,
af-skedade melankoliskt sina egna tankar och sade, i det han
ändtligen vände sina ögon mot sin hustru:

— Du kom ut ur handskboden, ja.. . och se’n?

Ermenegilda gjorde en liten min af blygsam segerglädje

och svarade småleende :

— Du var visst nyss ute på upptäcktsresor, kanske för att
upptäcka Nilens källor ...

— Tillåt mig att anmärka att de redan äro upptäckta,
afbröt henne skrattande Ermenegildo.

— Verkligen? Det märkte jag icke — sade hustrun naivt. . .
l)u var frånvarande, ute och reste med iltåg, och jag vågade
icke hoppas, att du skulle komma tillbaka på en lång stund. ..
jag fick då idén att gå in i en handskbod; när jag går ut, så
ser jag att du återvändt hit med express. Har du haft en
angenäm resa?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free