Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En utmärkt, tack! — sade Ermenegildo, som reste sig
upp och gick rundt omkring det lilla matbordet för att kyssa
denna skämtande lilla mun.
Ermenegilda emottog kyssen med värdighet, men gaf ingen
tillbaka; då hennes man ett ögonblick förgäfves väntat derpå, gick
han ånyo rundt omkring bordet och satte sig åter på sin plats.
— Jag var verkligen distrait. . . sade han.
Men nu var det icke längre någon fara för den saken;
han stödde armbågarne mot bordet och händerna mot hufvudet,
och hans vidöppna ögon sökte bara hans lilla hustru.
— Se så, säg mig nu hvad du tänkte på? sade
Ermenegilda och lutade sitt hufvud mot stolens höga ryggstöd.
— Det skall jag visst göra; jag tänkte på min vän Santi.
Sista gången han var här, kommer du ihog det? I)et är visst
två veckor sedan...
— Mer än tjugu dagar sedan, rättade hustrun.
— Ja tjugu, ja! Hvad tiden går fort!
— Ja det är sant, den springer alldeles!
— Alltså — skyndade sig mannen att fortsätta — alltså,
sista gången som min vän Santi var här. . . men säg mig först
hvad tänker du om vännen Santi? Under den kalla ytan af en
man, som förmält sig med vetenskapen ...
— Förlåt, har icke vännen Santi också förmält sig med
sin hustru?
— Visserligen, vetenskapsmännen hafva ju sina ögonblick
af distraction .. .
— Akta dig, du kommer in på orätt väg — sade
Ermenegilda utan att förändra sin låtsade likgiltighet.
— Men du afbryter mig ju oupphörligt. Jag begärde ditt
omdöme om vännen Santi.
— Han är ju din vän, en vän till huset, jag har icke något
att döma om honom.
— I dag är du elak.
— Jag hämnas.
— Nå då skall jag säga dig, hvad som finnes bakom denna
vetenskapsmans kalla yta; der finnes ett varmt hjerta, en poetisk
själ, en fantasi, som han icke alltid har lätt att tygla...
— Och allt det der upptäckte du sista gången vännen
Santi var här ...
— Ja, precis; för tjugu dagar sedan; alltså . . .
— Tjugutre — rättade åter hustrun — det var en onsdag;
vi fingo inte gå ut på vår vanliga promenad efter middagen, utan
ni båda gingo bort arm i arm, alldeles som om ni varit ogifta
begge två, och min herr gemål återvände först efter klockan
12 på natten . . .
— Nej nu är det du, som tar fel; hon felades en kvart i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
