Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86 MORITUR! SA LUTAMUS.
0 dyra minnen rundtomkring, — I lundar,
Som förr jag egt, men icke eger mer, —
Du ström, som växer genom gröna ängar
Mot hafvets vidd, så nära fast ej sedd, —
1 salar, i hvars enslighet och ro
~Det stolta ryktet likt en hägring steg
Och sjönk tillbaka, — jord och haf och himmel
Och du, o kunga-sol, som gjuter ned
Din herrskarglans utöfver lund och stad, —
Beredda snart att dö vi hälsa Er!
I svaren ej! I hören icke oss!
Vi äro glömda, och i Edert stränga
Och kalla lugn bekymren I Er föga,
Om hit vi komma eller hädan gå.
Hvad slägten växla uti dessa salar,
Hvad röster ljuda genom deras hvalf,
Bekymrar icke Er, vi äro blott
Likt vindens flägt, som drar förbi och dör.
Ej så de lärare, som ledde förr,
I flydda dagar, våra vilsna steg
Igenom vetenskapens labyrint:
De svara oss — men, ah, hvad har jag sagt?
Hvad hälsning kommer från de stumma döde?
Hvad välkomstord, hvad maning eller svar?
Hvad tryckning af den hand, som ligger kall?
De finnas här ej mer, de alla gått
Till andevärlden — alla utom en.
O du, som än bland lefvande vi hälsa,
Vårt hjärtas vördnad tag och njut den ära,
Som blifver hvarje trogen gernings frukt!
Italiens siarfurste på sin färd
Till underjordens skuggoriken mötte
Sin gamle ungdomslärare därnere
Och ropade af miskund full och sorg:
>0, aldrig skall utur mitt hjärtas minne
Din dyra, faderliga bild försvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
