Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ovrer de höie Fjelde.”
Norell
af
Helena Nyblom.
1.
Ändtligen hade det kommit ett barn i prestgården.
Det hade varit önskadt så länge, — så länge, att man börjat
uppgifva hoppet, att det någonsin skulle komma, men nu
var det verklighet: det låg en liten flicka i vaggan.
Presten, Anders Gren, och hans hustru, Mina Gren,
voro icke unga längre, då de gifte sig. De hade begge två
fyllt fyrtio år, och först nu, det tredje året efter deras bröl-
lop, kom deras barn till verlden. De voro kusiner i andra
ledet eller syskonbarn, som det kallas, och hade känt hvar-
andra sedan de voro små. I den gamla prestgården, den
samma som nu var deras egen, hade Minas "ar varit prest,
och ditut kom alltid Anders en månad om sommaren. An-
ders’ far hade också varit prest, en bondson, som till fa-
miljens stolthet hade läst sig upp till den svarta preötrocken,
men Anders hade förlorat både far och mor, och Hans andra
hem var hos Minas föräldrar, der han för det mesta fick
tillbringa ferierna, när skolan slutat.
Det var samma sommar han blef student, då han och
Mina båda voro aderton år, som de hade förlofvat sig. Han
kom så ung och glad med sin hvita studentmössa, som klädde
hans mörkbruna hår så bra. Det var en munter sommar,
då många unga menniskor voro samlade i prestgården, och
då man lekte och log från morgon till qväll.- Då det så
Ny Sv. Tidskr. 7:de årg:s 1i:sta häfte. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
