Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 >OVER DE HÖIE FJELDE.>
led mot slutet af sommaren, och Anders snart skulle till-
baka till Upsala, hände det en afton att man lekte »sista
paret ut; nere vid en stor gran, som stod vid hagen. Det
var sent på qvällen och det började mörkna, men ännu
var luften varm och ljum som om sommaren.
Bakom granen fångade Anders Mina. Hon kom sprin-
gande rakt i armarne på honom för att undgå »enklingen»,
som stod för att fånga henne. Hon blef tryckt så tätt in-
till den smärte unge mannen som fångade henne, och i det
han slog sina armar om henne och såg ned på henne med
sina vänliga bruna ögon, sade han: »Nu fångar jag dig för
att aldrig mer släppa dig. Min är du och min skall du
blifva.» Och hon såg så lycklig upp i hans ansigte. Hon
tänkte alls icke på att svara någonting. Det föll ju af sig
sjelft, att de tillhörde hvarandra.
Och medan de senare på aftonen gingo arm i arm i
augustimånskenet, der skogen stod så svart med klara stjer-
nor öfver och hela landet omkring läg så stilla, så ljudlöst
stilla, då gingo de som burna på vingar. Lifvet låg for
dem som en lycksalig sommartid, der de alltid skulle följas
arm i arm, alltid kyssas och älska hvarandra. Naturligtvis
skulle det också komma svåra tider, de voro ju fattiga båda
två, och det måste arbetas mycket; men hvad skulle de
icke kunna göra för hvarandra? Jo allt, allt! Intet arbete
skulle vara så tungt, ingen pröfning så svår, att de icke
gerna skulle uthärda den för att kunna blifva hos hvarandra.
De voro så käcka, så friska, så modiga båda två. — Och
deras mod skulle pröfvas i den form, der till och med det
djerfvaste mod ofta ger efter, — i ett långt, långt tålamod.
Ack, dessa negativa dygder, der man skall stå tyst
bakom skansarna och låta sig skjutas ned! Det hör en helt
annan trofasthet, ett helt annat hjeltemod till det, än att gå
framåt med flygande fanor och klingande spel och laddade
kanoner.
Men Anders och Mina höllo ut. Det var långa tider
af fattigdom för honom, så af sjukdom, som hindrade stu-
dierna, så af ofullständiga examensprof till följd af sjukdo-
men, så nya försök, ny fattigdom. Åren gingo, för ho-
nom i staden, för henne på landet. Hon hade först sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
