Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 »OVER DE HÖIE FJELDE.»
Anders var icke egentligen hvad man kallar en bildad man.
Han hade just icke haft tid till annat än sina examensstudier,
och hvarifrån skulle han för öfrigt hafva fått någon bildning?
I universitetsstaden umgicks han icke med några familjer,
på landet vände han alltid helst tillbaka till prestgården.
Men Anders var en bra och hederlig karl, som trodde på
hvad han sjelf lärde andra, och hvad mera var, som lefde
derefter. Han tänkte på sina sockenbarns ve och väl, både
det andliga och det timliga, med uppriktigt deltagande och
delade gerna med dem af det lilla han hade. Det var
icke utan att han var en sträng man, icke kallt sträng, icke
som en farisé, som fordrar mycket af andra och sjelf drager
sig undan; men han visste af egen erfarenhet, att en man
med Guds hjelp och en god vilja kan motstå »ögonens be-
gärelse, köttets begärelse och ett högfärdigt lefverne», och
han fordade det samma af andra.
Mor Mina, som hon kallades, var mildheten sjelf. Hon
hade tillbragt hela sitt lif med att tjena och hjelpa, och det
hade blifvit hennes andra natur, eller också hade det kanske
från början varit hennes natur. På henne kunde i sanning
skaldens ord tillämpas, att »en förståndig husmor går intet
steg förgäfves. Hon hade ögonen öfverallt, och hennes
händer voro alltid redo att hjelpa. När hon gick genom
trädgården, bröt hon af de vissna qvistarne, band upp de
buskar, som ville falla tillsammans, eller plockade i förbi-
farten af de vissna rosorna, för att allting alltid skulle se
friskt och fint ut.
Hon kunde baka, brygga, väfva och sy, och i sömnad
var hon till och med en riktig mästare, ty hon broderade
lika bra som någon bondqvinna med hålsöm och korssöm och
kände alla gamla mönster till handdukar och täcken, så att
hennes linneskåp var en riktig fröjd att se.
Ja, nu voro de ju.så lyckliga! Hon skulle blifva hela
sitt lif i den gamla prestgården. I fars och mors säng-
kammare stod nu deras säng, i fars arbetsrum stod Anders’
skrifbord — sitt eget sybord hade hon aldrig behöft flytta
— och ute på gårdsplanen under lönnträden sutto de nu
om söndagseftermiddagarne och drucko kaffe, vid det gamla
bordet; de hade blott skaffat nya bänkar. Allting var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
