Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>OVER DE HÖIE FJELDE.» 37
så bra, — om det nu blott ville komma ett litet barn. Redan
det första året trodde sig Mina hafva hopp derom, och hon
fick brådt med att sy små kläder och köpa vagga; men det
var blott ett bedrägligt hopp, och de små kläderna blefvo
lagda upp på vinden i vaggan. Men så det tredje året,
ja, nu var det sanning, en sanning, som dag från dag blef
tydligare, så tydlig, att Mina måste le öfver den kraft, hvar-
med den lilla obekanta gjorde sin närvaro gällande och lik-
som fordrade att snart blifva utsläppt i verlden — och på
sjelfva midsommaraftonen kom den slutligen — det var en
liten flicka.
Modren hade varit mycket sjuk, så sjuk, att doktorn,
som man sände ridande bud efter, ett ögonblick tänkte på
att uppoffra barnet för att rädda moderns lif, men Mina bad
och grät. Hon skulle lida hvad som helst, hon skulle gerna
dö, men barnet måste lefva. Och så gjorde naturen en stor
ansträngning på egen hand, och Mina lefde och hade en
stor och frisk liten dotter.
Utanför var det midsommarväder. Himlen var blå, så
fläckfritt blå. Emot aftonen blef den gyllene vid horizonten,
gyllene högt upp emot det blå. Lönnträden blommade, och
skyar af fint honungsstoft sväfvade sakta genom luften och
mötte andra skyar af blomsterstoft, som sväfvade öfver
ängen, der gräs och blommor växte högt. Majstången
var rest i hagen mellan björkarna, men då »mor» var så
svag, bad man folket gå en annan väg än förbi prestgården.
Dock hörde man på afstånd de två fiolerna spela. Den
första fiolen, högt uppe i diskanten med raska öfverlägsna
stråkdrag, spelade melodien, medan den andra ackompag-
nerade med ungefär samma två ackord hela tiden i en un-
derordnad beundran.
En stor skara menniskor följde, gamla och unga, barn
och hundar. Mor Mina var ju utom all fara nu, och man
måste dock dansa midsommardansen.
Vinterns långa hårda tid, all denna väntan i is och
snö, allt det stränga arbetet skulle nu hafva en glad stund
som belöning, då allt det svåra skulle glömmas och man
kunde känna, att man lefde och var glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
